Känsla

Barndomsminnen

6 november 2009

Samma år som jag föddes  dvs 1978, släpptes en skiva, en helt fantastisk skiva med en helt fantastisk artist.
En skiva som betytt mycket för mig även som vuxen, ja kanske till o med mer nu. Maritza Horn släppte LPn Jämmer och elände.
Jag gråter fortfarande när jag lyssnar på hela LPn även om jag borde vant mig. Samtidigt som jag gärna lyssnar på den för den är så mäktig.
Mitt största minne från skivan är ju “så klart”  Lasarettsvisan , men den klarar jag inte utav att lyssna på utan att gråta sönder mig, när jag var liten så lyssnade jag på den med skräckblandad förtjusning jag skrek, grät och rös men lyssnade på den om och om igen, men en annan visa från samma skiva är Lejonbruden som inte tog lika hårt på mig men lämnade samma rysande känsla & nästan lika mycket tårar, hittade den på youtube tror att de har lagt in bild från Emil i Lönneberga i “videon” men men det blir nog bra lyssna på den den e hemskt bra.

Höstkänsla

8 oktober 2009

När jag tittade ut  morse fylldes jag av en höstkänsla som brukar infinna sig varje år, men som stannar olika länge. Förra året om jag minns rätt så stannade den inte mer än några dagar… Men man får kanske vara glad för varje minut 🙂

Höstkänslan jag får brukar infinna sig när det är som mest vackra färger ute på träd och buskar, löv som ligger i högar. Första paret fingervantar och en liten höstbakser kanske kommer fram.

Många blir deppiga under hösten, Men jag får en ny rusch när hösten slår till. Jag avskyr regn rusk och hårda vindar. Men när det är så vackert ute s¨kan jag inte låta bli att bara sucka nöjt och le.

Hösten kom sent i år känns det som, och när den väl kom slog den till med en väldans kraft. Har inte hunnit blivit så mycket med alla vackra färger, inte som det brukar, blev kallt så snabbt. I tisdags när jag skulle till jobbet på morgonen var det ett högt lager frost på sadeln. Och igår tog det 10 minuter längre än vad det brukar att cykla det blåste hårt och man såg ut som en kippandes fisk på land där man cyklade i motvind till synes i slowmotion.

Men inget utav det kunde få min höstkänsla och den enorma glädjen inom bords att rubbas *Härligt*
Visst, “Häxan Surtant” har visat sig väldigt mycket de senaste månaderna men jag tror hon har tröttat ut sig själv. Tur för den här tanten som egentligen bara vill vara glad och sprudla 🙂

Nu sitter jag här med mitt kardemummakaffe, mina vitaminer, en katt i knät & den andra bredvid datorn. Jag tittar ujt genom fönstret och bara insuper det jag ser med andakt.

Hoppas vi alla får en härlig dag! jag vet att jag tänker kämpa hårt för att fortsätta mitt härliga humör Häxan surtant får stanna i en låda i garderoben idag 😎