Idag mår jag oftast rätt så bra och bara det är en lottovinst! Om jag ser tillbaka ett antal år så ser jag en mycket trasig tjej som lärt sig hålla skenet uppe och låsa in allt ont, som bara grät i ensamhet framför tvn eller till musiken.

Vissa skulle säkert säga att de tror jag mår sämre idag då jag faktiskt gråter rätt ofta helt öppet och kanske tillochmed delar med mig av mina tankar.
Men faktum är att jag på vägen har lärt mig att pysa ur mig känslorna innan de tar över mitt liv helt och fullt och jag mår bättre av att få gråta.

Jag har lärt mig att se det lilla i livet som gör gott, att uppskatta små saker som får mig att le, det gör också att jag inte ser dem som småsaker utan är noga med att inte ta allt för givet.
Nackdelen med detta gör att jag kommer på mig själv med att faktiskt konstant förbereda mig på det värsta, så det är nog mitt nästa steg att faktiskt lära mig att verkligen ta varje dag som den kommer, på samma sätt som jag fått lov att göra när livet inte alltid varit så lätt…

Ni som följt min dagboksresa de sista åren vet att jag tampas med min hörsel och min identitet som är kopplad till detta, alltså hur jag ser mig själv som hörande fast min audionom säger annat (ja hörapparaterna säger en del annat med) men ens självbild har man byggt upp under så många år så när man väl börjar ta tag i saker som vuxen så tar det tid att se sig själv i sammanhanget.

När jag gjorde mitt hörseltest för ca 1 1/2 år sedan så fick jag träffa en läkare och en kurator, fatta tankarna som snurrade när jag fick kallelse till dem båda! Varför ska jag träffa en kurator!? vad är det för besked de tänker ge mig egentligen!!!??? men fick veta att det ska finnas en kurator med när det gäller vuxna som drabbas utav hörselnedsättning.

Även om det är först i vuxen ålder som jag upplever att det blivit sämre så är det ju inget nytt då olyckan hände när jag var mycket yngre. Men jag har alltid sett det som att mitt andra öra alltid varit bra och vid förra hörseltestet så visade det bara att höger har en lätt hörselskada. Både läkaren och kuratorn var noga med att påpeka att de inte hittat något farligt med andra ord så fanns det ingen tumör eller liknande som påverkade min hörsel, men de ville fortsätta mäta och skulle kalla mig framåt våren/sommaren igen för nya tester.

Det kom aldrig någon kallelse och jag har inte tänkt så mycket på det eftersom jag har haft fullt upp med att anpassa mig och lära mig olika ljud (underbara härliga ljud)
Det knepiga kom då jag fick hörapparat på vänstra sidan (dåliga örat) jag som alltid “möblerat” om och bett folk gå på min högra sida om de ska prata med mig fick plötsligt be folk och mig själv att tänka om. Nu var ju mitt bra öra det som är skadat!?

Så i somras blev det en hörapparat till. Varför är man så envis!? jag har kämpat mig blå för att slippa en hörapparat till då jag tyckt att jag hör så bra på höger ändå och ville väl någonstans ha kvar lite vanliga ljud (ljudet i hörapparaten är helt annat även om man vänjer sig fort så är det mer…. mekaniskt eller elektroniskt svårt att förklara. jag kunde fråga vad det var som lät och fick veta att det tex var en bil som hördes då fick jag tänka hur jag minns att bilar brukar låta och “konventera ljudet” så att man hör det som man minns det eller vad jag ska säga). Men det blev ju som sagt en hörapparat till och det gick fort att vänja sig alla har sagt att det andra är svårare att vänja sig vid eftersom man då inte har nåt “normalt” ljud.

Om sanningen ska fram så hjälpte den mest till att förstå lite mer från vilket håll ljuden kommer ifrån. Dessutom blev det lättare att fokusera när man satt på möten eller föreläsningar och hade slingan på.

Under hela den här utprovningstiden har vi höjt ljudet i hörapparaterna varje gång jag varit där, lite till så hör du nog bättre…
I höstas så höjde vi bara lite till för min audionom ville ha nya tester innan vi höjde mer för då låg jag redan på 15 db över rekomenderat enligt mina tester.
Jag har fått byta audionom  flera gånger och det har varit väldigt frustrerande då man alltid har någonting “vi ska ta upp det nästa gång” på agendan och så kanske man fick träffa en annan audionom som tyckte det var bättre att ta det nästa gång.. ja så har det sett ut, tills jag “fick” “A” då hade jag nästan gett upp det här med bra information och börjat fixa och söka på egen hand om jag ville veta något.

“A” visade sig vara både musik intreserad och ha förståelse för det här med teknik wooohooo äntligen började jag få rätt ljud i “lurarna” jag kunde börja lyssna på radio igen vilket var hemskt obehagligt ljud med hörapparaterna!

Sen kom förra kallelsen… ett nytt namn på en ny audionom MEN VA FAAAAAAAN… jahopp…
Ingenting kändes bra och funderade på att avboka tiden (de brukar säga att de kallar och sen om man känner att allt flyter på och man inte behöver justera är det bara att avboka tiden så avskriver de utprovningstiden och man behöver inte gå dit lika ofta. Men… bestämde mig för att gå dit för jag hade lite frågor och högra kändes lite väl lågt ljud på.

Gick dit och väntade på min tid och fram kommer en… ursäkta min tantighet… en VALP! nä inte en hundvalp men killen såg inte ut att vara en dag äldre än våra elever.
Hurra en praktikant tänkte jag…

Men nej då det är bara jag som börjar bli så gamal så allt under 25 är tonåringar för mig =)
Han visade sig vara en audionom på hugget, han kändes förberedd och även han verkade ha förståelse för att man vill ha en bra ljudbild…
Däremot hängde han upp sig på att vi justerat väldigt mycket och började efter konstens alla regler göra konstiga saker.
Han ställde sig bakom mig och ville att jag skulle tala om från vilket håll ljudet kom beroende på hur han lutade sig.
Snacka om högskoleprovskänsla det blev fick dock aldrig riktigt veta hur många fel jag hade…

Han trodde inte på mig när jag sa att jag tyckte det fungerade bra och att ljudet känns ok och ifrågasatte varför inga nya tester gjorts.
Mjaaa jag har inte blivit kallad och tycker det fungerar bra ändå försökte jag.

Någon valp var han definitivt inte för att han lyckades lura på mig ett spontant hörseltest.
Svettigt jag som får prestationsångest ville ju åtminstone visa att det här testet klarar jag galant!
Så jag tryckte på knappar för glatta livet eller nä tyckte allt att testet var ovanligt segt så så mycket tryckande blev det väl inte.
Nästa test skulle ljudet gå genom skallbenet (det är ett test jag gillar för där kan man fuska om man har tur för ibland känner man vibrationen muhahaha)
Fick inte ha glasögen på mig då och givetvis får jag inte ha några hörisar när de testar (elakt ju).
så då vart man lagom borta när man knappt ser och inget får höra…

Men som sagt sista testet kunde man trycka lite extra när man kände av ljudet som vibration =)

Efter testet fick jag gå tillbaka till rummet och han skulle skriva ut resultatet. Han var borta länge… det känndes inte så bra… hade han glömt bort mig och gått på lunch?
Men han hade inte glömt bort mig utan hade rådfrågat en kollega…
Testerna visade inga roliga nyheter…
Jag som är väldigt dålig på att förstå mig på audiogrammet såg ingen större skillnad från sist.
Men killen lät väldigt stressad. Han slängde fram det gamla audiogrammet och sa att nu förstår han varför vi justerat så mycket men han förstod inte varför inga tester gjorts tidigare. Han förstod inte heller hur jag inte kunnat reagera på att det var så mycket sämre. Men jag är ju mest glad att jag faktiskt hör för det tycker jag att jag gör.
Men tydligen hade han uppfattat att jag avläser mycket att jag är beroende det och det stämmer ifs bra men de sa ju åt mig att inte sluta avläsa att fortsätta på samma sätt som tidigare när jag fick mina hörapparater. Sambon säger att han tycker jag hör sämre. Själv ser jag lösningen i att byta slang, batterier eller mikrofonskydd.

Jag som hade tänkt att avsluta den här utprovningen och bara få sista finjusteringen och hade tänkt att be dem ändra så jag kan byta slang själv, fick veta att det ska bli nya tester och läkarbesök. Att detta måste följas upp. Att man inte ska droppa så mycket hörsel på så kort tid.

Det måste ju vara något enkelt som vaxproppar eller så tänkte jag men han hittade inget.

Han måste ha sett på mig att tankarna började snurra för han försökte lugna mig med att jag inte ska vara orolig, hmm jaaa jag kan ju knappast jubla.
Att mitt “bra” öra gått från lätt hörselskada till måttlig ja typ där mitt vänstra var sist! och mitt vänstra öra droppat långt ner på pappret…
Nya tester, fler läkare. Gjutning av en insatts till höger. Hur långt kan det gå?

Jag minns lyckan att äntligen kunna höra fåglarna igen… har det redan tagits ifrån mig?
Gick därifrån med tusen tankar.
Det är inte ofta jag inte vill gå till jobbet men den dagen ville jag bara hem,  lägga mig under täcket och bara skrika ut min ångest.
Gick till jobbet och pratade utav mig lite med kollegorna.

De hjälpte mig att hitta tillbaka till det viktigaste jag lever efter, att se det lilla att uppskatta det jag har.
Det är inte dåligt vad lyckligt lottat jag ändå är, jag har teckenspråket, vad som än händer med min hörsel så kan jag alltid kommunicera (dessutom försvinner ju inte mitt tal, prata kan jag helt klart så jag kan alltid göra mig förstådd… men att förstå är en annan femma för alla kan ju inte tsp). Många i samma sits som mig skulle behöva brottas med oron för deras framtid, jobb osv. jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte kan göra mitt jobb när det kommer till hörseln jag är i helt rätt bransch. Det är det få som faktiskt kan lugna sig med.
Men nu är man där och målar fan på väggen igen. Testet gjorde att jag oroar mig för att förlora all min hörsel och det finns det säkert ingen anledning att tro.
Tester kan slå lite olika, antingen så visade förra testet inte riktigt rätt (vem vet hur många gånger jag tryckte för säkerhetsskull man vill ju bli godkänd på testet lixom)
Nya testet kanske bara visar att jag hade en dålig hörseldag?

Jag har så mycket att vara tacksam över, men jag är rädd…
Nu är jag rädd på riktigt. Jag får barnsliga utbrott och vill bara stampa med fötterna för jag tycker att det är orättvist. Mitt största intresse finns i musiken, kunde jag inte ha fått vettiga öron!?
Rädslan att en dag inte kunna höra musiken, jag har redan fått ge upp att hitta ny bra musik, det är ingen idé då jag har svårt att lära mig nya texter sen kan man tycka att soundet är juste men jag tycker att texter ger så mycket. Ska jag behöva ge upp musik helt en vacker dag? Säkert inte, men sättet att lyssna på musiken kanske en dag måste förändras. Jag slits mellan hopp och förtvivlan och en smula förnekelse.

Min sambo är ett enormt stöd i hur jag mår just nu, han har mer och mer börjat förstå hur det fungerar och han har haft en lång process han med.
Han har hela tiden sagt att han inte behöver lära sig tsp, men häromdagen kom han hem och fråga efter lite olika tecken mest jobbrelaterade men alla måste få ha sin egen process.

Mest söker jag stödet och trösten på jobbet just nu, mina kollegor är så kloka och de vet ju vad det handlar om. De har ju all kunskap och egna erfarenter.
Med det sagt så menar jag inte att ingen annan skulle kunna förstå, min nära och kära har varit fantastiska och många gånger har de legat steget före mig, men det är lättare att ge uttryck för mina rädslor och funderingar där.
Kanske är jag lika rädd för att överföra min egen rädsla och oro på de nära utanför jobbet som jag är över hela situationen. Har inte riktigt orkat prata om det heller utanför min trygga mur med kollegorna.

Idag funderade jag på om det kanske är lättare för mig att se olika synvinklar när jag är i “rätt” miljö men utanför jobbet så ser jag bara alla hinder och får mer panik.

Jaa jag har en del att smälta och får öva på att att uppskatta det jag har ännu mera.
Som sagt kallelsen har kommit till hörselmätningen och den är ju inte gjord än det kanske inte är så farligt.

En dag i taget, försöka se det som så att om det är som testet visar så anpassas hörisarna efter det å min ljudbild kanske blir bättre…

Men fy fabian vad svårt det är att inte plocka fram bitterfittan i mig som bara vill tycka synd om sig själv och skrika varför?
Men… det hade kunnat vara värre, tänk vad drygt att vara med om det här och inte ha teckenspråket sen tidigare och i ren panik börja kämpa med det mitt i alltihopa. Tänk om jag hade brunnit för att ha ett telefonyrke… velat jobba med något som verkligen kräver att man har bra hörsel.
Jag inbillade mig en period på gymnasiet att jag ville bli tsp tolk (Här kan ni höra mig asgarva helt fritt från ironi) men som tur var så insåg jag att jag hörde för dåligt redan då och styrde banan åt annat håll & det var ju en väldans tur. För det fungerar inte så bra med en tolk som behöver en tolk  :-P

Livet kanske inte blir som jag planerat, det har det aldrig blivit förut så varför inbilla sig att det blir så framöver? Men det gick ju bra ändå, jag har nog förmodligen kommit längre idag än vad jag skulle ha gjort om det var annorlunda. Jag är lyckligt lottad på många sätt…

Jag måste bara hitta den känslan igen så att jag verkligen kan känna att jag har allt jag behöver… tills dess får jag rabbla mitt mantra:

“Se det lilla i livet, uppskatta det du har”

Over and out

Som jag skrev i våras så började jag jobba lite med att lära mig hantera min hörsel (Skrev om det här & här).
Nu är alla tester och undersökningar klara och nästa vecka ska hörapparaten programmeras. Sist skrev jag om att det var jobbigt för mig att hantera hela situationen, det är det fortfarande men ju längre tiden har gått desto mer inser jag hur dåligt jag fungerar i hörande miljö som det är nu och har börjat nedräkningen tills dess att jag förhoppningsvis hänger med bättre, eller iaf har större möjlighet till det.

Känns som jag accepterat till viss grad, för jag känner mig inte längre tveksam till om jag kommer använda hjälpmedlet, utan det hänger enbart på om det hjälper mig eller inte, vilket jag räknar med att det iaf blir bättre än vad det är idag.

Mer då?
Tjaaa Vi har laggt handpenning på ett HUS! äntligen, äntligen, äntligen efter över 3 års letande är det våran tur att hitta rätt (Hoppas vi).
Så 1 november är man husägare och börjar sitt nya liv som “det finns alltid någonting att göra när man bor i hus” HURRA!

Jag är inte längre vikarie terminsvis på mitt jobb utan nu är jag tillsvidareanställd! så sjuuukt härligt att veta att jag inte behöver söka min tjänst om och om igen utan helt koncentrera mig på att göra ett bra jobb. Så på den fronten känns allt toppen med!

Då står man här då och undrar vad tusan som hände! När det började vända frågorna bara snurrar runt i huvet.
Den här tanten som trodde att allt var kört och att det aldrig kommer att ordna sig igen, kände så för inte allt för många år sedan ju.

Men det gäller att vara trägen! Aldrig ge upp, Slåss för sig själv och hoppas på att man har vänner som alltid ställer upp och alltid står vid din sida i vilket skick du än är i.
När det kommer till vänner så har jag nog roffat åt mig de bästa & för min del så var det nog tur det med tanke på den bergochdalbana mitt liv har varit.

Rätt vad det är så har man utan att veta om det kommit in på en mer stabil väg, som det är inte är lika mycket gropar som skakar om färden.

Kärlek till er alla! Nu ska jag gå ut och njuta av hösten innan jobbet

Men det är verkligen inte roligt att sitta som på nålar & vänta på besked om man har jobb efter jul eller inte…

Jag blir så autistisk av sånt här!

& allt jag kan göra är att fortsätta jobba hårt & hålla tummarna
(vilket brukar kunna vara ganska svårt att göra samtidigt)… testa själva

Nu ska jag iväg & jobba natten

Jag är så trött så jag microsomnar vid datorn och spontanklickar mig fram så det blir inget avancerat idag.
I morse när jag kom hem från jobbet eller i morse det var snarare sen förmiddag så hann jag inte ta någon tupplur. Jag hade bestämt mig för att först sätta mig med ansökningen för tjänsten innan jag fick sova skulle ju vara inne imorgon och det webb-baserade verktyget de använder sig av när man söker tjänsterna hade bråkat med mig sen i måndags. Eftersom jag “bara” har en vikarietjänst måste jag söka om varje termin, vilket gör att sista månaden på terminen är man så stressad för man inte vet hur det kommer se ut framöver. Men jag har ju som vanligt sökt till nästa kurs på lärarprogrammet men helst vill jag jobba mer för jag är inte redo att återgå till pluggandet.

Klockan var närmare 14.30 innan jag var klar med hela proceduren.. insåg att jag inte hade något uppdaterat CV jag har ju för tusan inte sökt jobb sen innan jag började på lärarutbildningen –06 och innan dess jobbade jag ju på förskolan.
Bara som en sådan sak att komma ihåg vad som var CV meritförteckning och personligt brev *suck* hittade dock en bra sida där man fick tips och kunde få mallar på snygga CV du hittar sidan här, det var helt gratis och du kan ladda ner ditt CV som PDF fil och sen finns den sparad på din inloggning om den behövs uppdateras.

Någonstans måste jag haft huvudet med mig för jag fick för mig att ringa en av våra områdeschefer som har hand om ansökningarna för att bara kolla hur mycket jag egentligen behövde skriva och vad. Han tyckte det var lika bra att brassa på för allt jag var värd typ och att jag skulle komma ihåg det viktigaste, utbildning och teckenspråk.

Ja självklart hör jag mig själv säga och inser i samma sekund SNABLARS jag har ju glömt att skriva i att jag har teckenspråket! *hallå, någon hemma…* Det allra viktigaste i mitt jobb glömde jag bort!?

Efter samtalet med chefen så tyckte jag att jag kunde lika gärna gå igenom alla gamla papper med betyg referenser och ja hela kittet så jag har aldrig haft en sådan mega CV förut ser ju riktigt duktig ut på pappret

Så go vänner, nu får vi hålla tummarna för att jag får behålla min tjänst och att ingen knuffar bort mig för att de redan har fastanställningen eller ve och fasa bättre meriter än mig….

Tidigt på morgonen är jag en mindre trevlig prick att vara i närheten utav, jag behöver min kanna kaffe, min cigg och få bena ut vad som är dröm & verklighet innan det går att konversera med mig.

MEN jag har fått lov att lära om lära nytt, i jobbet jag har så jobbar vi även nätter som kallas sovande natt. Kl 06 på morgonen går man på sitt pass när man jobbat natten. Jo tjena. Tur att man redan är på jobbet när klockan ringen för jag har så hemskt svårt att komma upp! När jag jobbade på förskolan och skulle börja extra tidigt någon morgon så var jag tvungen att gå upp senast 5 för att hinna cykla eller ta bussen då jag bodde på fel sida av stan i relation till jobbet. Jag tyckte det var hemskt svårt att gå upp, men eftersom jag alltid är orolig för att komma försent (oavsett vilken tidpunkt på dygnet har ingen som hellst tidsuppfattning, kan inte heller bedömma hur lång tid det tar att ta sig från punkt A-B) så var man på helspänn hela nätterna så när kl ringde så satt man upp innan ögonen öppnats. Men det gör ju inte att man är pigg för det.

Trodde det skulle bli lättare med åren för det har alla sagt. “Ja ni tonåringar skulle sova bort livet om ingen hindrade er, vänta bara tills ni blir vuxna då vaknar man automatiskt tidigt” Men det har inte blivit lättare, jag ställer klockan till o med på lediga dagar för annars sover jag tills någon väcker mig och får ingenting gjort.
*ser ut som ett frågetecken* Enligt den personen skulle jag med andra ord inte räknas som vuxen fast jag är 31 bast.

Men när jag är på jobbet… då går man upp av ren chock när mobillarmet ringer (kan ifs ha att göra med att väckningssystemet är kopplat till vibrator kudde i sängen så hela sängen skakar men upp kommer jag iaf). Jag är precis lika trött som alltid, men Servicetanten i mig hittar ett leende så fort tandborsten är i käften.

Idag var det nog något speciellt i luften. Dels hade jag väl sovit bättre än vad jag brukar så jag var inte helt däckfärdig innan jag slutade kl 9, men jag har varit på ett strålande humör hela morgonen jag menar vem tusan nynnar och sjunger kl 06.30 när man diskar och ställer fram frulle?

Sen tycker jag mycket om ungdomarna på jobbet med och bara en fras som “trevlig helg” innan de sticker till skolan kan göra en hel dag för mig (tanten e fan lättroad)

MEN det bästa.. det absolut bästa idag var när jag slutat och skyndade mig till kiosken på hörnet för att köpa cigg och får syn på något så sött så fint.. så…. så typiskt mig att köpa *asg*

Tadaaaaaaa!

Finaste tändaren jag sett på länge!

Och en liten påse följde med!

Så nu känns den här dagen som en helt fantastisk dag… jag är lättroad men tur är väl det
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och mysa lite med tassarna ikväll ska jag på ett nattpass till

]]> http://konfys.se/2009/10/morgonstund-har-guld-i-mun/feed/ 0 http://konfys.se/2009/10/haxan-surtant-vs-tant-mysan/ http://konfys.se/2009/10/haxan-surtant-vs-tant-mysan/#comments Sun, 04 Oct 2009 20:56:23 +0000 Mysan http://konfys.se/?p=677 De senaste veckorna har Häxan Surtant (*) vunnit alla fajterna i mitt huvud, Men idag tror jag allt att HippieTanten(**) vann överlägset! Måste helt klart bero på att det varit KanelBullens dag idag och våran underbara kock bakat mängder *lycklig tant* Helt klart värt att jobba idag

(* Häxan Surtant finns inte bara på barntv… utan är ibland mitt humör som bland annat kan läsas om här ** Tant Mysan är mitt vanliga humör som tyvärr inte visat sig på styva linan på länge)

Jag fick ett oroligt mail från en som var orolig för att jag faktiskt hade blivit kvar i hufudstaden gömt mig någonstans på fryshuset. Icke sa Nicke, Tanten är kvar på hemmaplanen. Även om jag lite snyggt “hotade” chefen med att jag skulle bli kvar i Sthlm efter fryshusbesöket (Wow vilket ställe jag vill verkligen jobba där!).
Det har mest varit fullt ös här hemma bara, antingen har jag jobbat eller så har det varit massa annat. Ja det har nog hänt mycket. Alltså mitt liv snurrar på även om jag inte uppdaterar här… :devil_tb:.

Men jaa vad är det som har hänt då da i mitt liv? Ni kan få ett litet smakprov här.

(Alla bilderna är klickbara så det blir större storlek)

Ja först var vi då på Fryshuset med jobbet Och det första jag ser när jag kliver innanför dörrarna (När jag väl slutat upprepa “Fan va häfftigt, fan va häfftigt” vilket jag gjort en stund) Tyvärr är konserten inställd fick jag veta igår så det gjorde väl inte så mycket att jag inte fick tumman ur och köpte biljetter. Men men. Studiebesöket var fantastiskt! vilka männsikor som jobbar där. Jag bölar fortfarande bara blotta tanken på de eldsjälar man hittar där. Hela deras koncept är så rätt. Det är lixom som att cirkeln är sluten. De som jobbar där har själva haft det tufft men fått hjälp upp och blivit utbildade att coacha andra. sen i sin tur går de ut och hjälper andra. Och vilket angagemang. Precis så som jag vill jobba. Och vilket place. vad STORT det är. Jag ska lägga ner lite tid att skriva mer om fryshuset i ett egen inlägg längre fram här. Men jag vill lova att jag var sugen på att tvinga sambon att flytta med mig till sthlm och söka jobb där

Tja sen var det halloween jag var först på en födelsedagsfest, sen blev det maskerad.
Vi hade även lite halloweenmys på jobbet Här är en snygg pumpa som en arbetskamrat har gjort

“Making the Pinjata” (Jaja stavnign men hittar inte den lustiga bokstaven)
Våran vän fyllde år och hade bestämt sig för att hon ville ha en mexikansk fest. och allt hon ville ha var pinjatas *ler* så jaa… vad gör man inte för en vacker flicka?
Jag och sambon var lite förvirrade när vi började de första lagren så det vart lite tokigt men slutresultatet vart bra så här blev det i bilder:

Mer då? jaaa det har blivit lite mera vinter.
Och jag håller åter igen på att sluta röka! En del av kanske minns att jag kämpade för något år sedan och misslyckades efter några veckor (Kan läsas om här & här). Nu har jag tagit tjuren vid hornen och gör ett nytt försök.
Men jag vet inte om det är min 3e eller 4e dag utan cigaretter. Jag VET att jag rökte 1-2 cigaretter i måndags. & att det blev 1 cigg i tisdags. men sen vet jag inte.. det är lite osäkert… jag tar dagen som den kommer och kilona där efter med… det har gått åt mycket sötsaker… :wallbash_tb: Men jag har även en ny vän. en som gör sitt bästa för att den här Tanten inte ska länsa godisaffären eller blänga ihjäl sambon. Här kan ni ta en titt på min nya vän. Smakar inge vidare (Borde finnas med lakris tycker jag, men man vänjer sig jättefort. och fort är ett bra ord att beskriva hur det fungerar mot röksuget (Och suget att hela tiden leta efter mera godis).
Men men får väl ta några kilo mer i vikt att släpa på (Går ändå upp varje vinter) För jag inbillar mig att när jag väl slutat röka så kanske jag orkar röra på mig mera. Men vi får se. Som sagt jag tar en dag i taget

Puss & Kram

Inte bra för lilla Mysan detta inte. Med tanke på att jag inte ens fungerar varken kroppsligt eller mentalt innan lunch (& lite för mycket kaffe som är obligatoriskt).
Jag skrek rätt ut när jag insåg att vi skulle börja 8.30 i morse! är det inte helt vansinnigt tidigt!?
För att inte tala om alla minusgrader det var i morse. Vet ni.. jag var så trött så jag cyklade vilse!
Har bott i denna staden sedan 1994 och största delen har jag tillbringat på väster. jag borde hitta bättre. Nu åkte jag vilse när jag skulle till Karlslunds Herrgård! :redface_wp:

Men men tillslut hamnade jag rätt och jag var till o med lite tidig (det där med tidsperspektiv ni vet)
Det blev en spännande dag på alla sätt och vis. Jag ska då inte klaga, men tidiga mornar är ju inget för mig…

kl 18 på kvällen är jag däckfärdig denna veckan. Har inte ens orkat blogga! Men men det är väl för att man är van att jobba sent och kunna sova till 8 nu för tiden.

& sen imorgon… imorgon åker vi kl 06.45 från jobbet & tar oss till Sthlm! Ska bli toppen förrutom den lilla detaljen att jag förmodligen inte är vaken på vägen till jobbet… eller ens på vägen till sthlm… det är nog det bästa med att inte har körkort själv man får sova i bilen… :tongue2_tb:

Men just nu är jag mest rädd att jag ska vakna upp imorgon bitti och inse att jag har cyklat till herrgården vi var på idag istället för till jobbet… :wallbash_tb:

Kanske bäst att sms någon arbetskamrat att de får kolla läget en stund innan vi åker imorgon.. eller så åker jag bums iväg och sover på jobbet… *klia hakan*

Strunt samma dags att gå och knyta sig…
& jag ska förresten inte klaga jag vill ju till sthlm imorgon det har jag sett fram emot sen vi fick veta att vi fick komma dit

:jittery_tb:

Det skulle dröjja 11 år innan jag fick chansen att se dem igen. Denna gång (2003) var jag “vuxen” och hade flyttat hemifrån sedan lång tid tillbaka. Punkkoncerter var ingen nyhet. Men när jag stod där med biljetten i hand blev jag 14 år igen. Jag ringde Morsan & berättade att jag minsan skulle på Asta Kask och det fanns inget hon kunde göra åt det! (Jag tror inte ens min mor vet vad Asta Kask är! Än mindre minns hon händelsen när jag var 14) Jag åkte på Konserten & njöt varje sekund! Den var även den i Sthlm men inte på fryshuset.
Det var som om jag var på konsert för första gången fast jag åkte på spelningar för jämnan på den tiden. Jag blev liten igen känslan av “Precis så känner jag mig” kom tillbaka. Trots att man såg dessa snubbar på scenen som man minns som unga, vara långt ifrån unga hehe men ändå så var de precis som man föreställt sig. De gjorde en sån förbannat bra konsert!

Men varför detta tjat om Fryshuset?
JO Tanten ska åka till fryshuset nästa vecka! Vi ska åka på studiebesök med jobbet!!! & Redan nu känner jag mig som en liten hundvalp som är så lycklig att den inte vet om svansen tillhör kroppen eller om det är en rolig leksak. jag ränner runt helt lycklig och vet knappt vart jag ska ta vägen. Det är en dröm som går i uppfyllelse. Men risken är att jag blir 14 år igen när vi kommer dit.. *ler* Nä allvarligt ska bli så innibombens häftigt! Så många års erfarenheter som de har med ungdomar! Allt de gör för & med ungdomar. Ska bli bästa studiebesöket ever! Tror vi ska få någon föreläsning åxå

& NU! härmed presenterar jag: Från Fryshuset 1992 Asta Kask – Tv’n (Dålig kvalité men ändå)

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=wHtma5FewFE[/youtube]

]]> http://konfys.se/2008/10/fryshuset/feed/ 4 http://konfys.se/2008/10/skitjobb/ http://konfys.se/2008/10/skitjobb/#comments Tue, 21 Oct 2008 10:03:24 +0000 Mysan http://konfys.se/?p=497 Jag blir lite ledsen när man får höra ordet “Skitjobb”. För enligt vad folk verkar tycka är ett “skitjobb” så har jag enbart haft “skitjobb” & ännuvärre jag UTBILDAR mig till att fortsätta jobba med ett utav skityrkerna enligt vissa.

Jag började min karriär inom skitjobben som sommarstädare gymnasieskolan i “byn” där jag bodde. Jag gick i högstadiet och vi hade blivit lovade 5 veckors städjobb för (Om jag inte minns fel) 17kr/timme (ferielön) det var sommaren 1993.

Visst inte världens roligaste jobb, men vi hade himla skoj tillsammans jag och min kompis som även hon fick jobb där. Och vad vi slet! tänk er själva att storstäda en skola. Alla skåp, bänkar, salar, klotter ja allt du kan tänka dig.
Tyvärr var vi lite för effektiva, för jag kommer inte ihåg om vi jobbade 1 eller 2 veckor sen fick vi veta att vi inte behövdes längre och vi som hade räknat med 5 veckors lön fick nöja oss med mindre än hälften av det (Visst på äldre dar så vet man att som vikarie finns inga garantier, men hur gamla var vi? vi skulle börja 9:an. hela sommaren var förstörd!). Till saken hör att de vi städade för inte gjorde annat än att klaga på oss, sa att vi inte var där för att prata utan för att jobba. och fast vi jobbade så bra så att vi var klara med våran bit långt innan vi skulle så fick vi inte ens ett “bra jobbat” utan att “Vi har inget mera jobb till er. Så ni ska inte komma hit mer”.

Sommaren efter fick jag det efterlängtade jobbet som sommar-städ-vikarie på fabriken i byn.
Det är DÄR alla ungdomar jobbar på sommaren och alla som slutat gymnasiet hamnar och många blir kvar tills de blir varslade. (Inte som städare oftast utan som fabriksarbetare).
Jag var så lycklig! Denna sommaren hade jag ett “riktigt” sommarjobb! men kontrakt på hur lång tid jag skulle jobba, och sen när jag jobbat klart för sommaren skulle jag flytta hemifrån för att börja gymnasiet i Örebro! Livet lekte.
Jobbet i sig var väl inte så roligt. Men det funkade. Jag hade kul med andra sommarvikarier. Plus att på fabriken jobbade en kille som var.. jaaa han var nog snyggaste killen på flera mils avstånd haha.
Men hur hårt man än slet, Ibland struntade jag i frukost rasten för att jag ville göra bra ifrån mig, så fick man bara skit från sin närmsta chef, kontorssnubbarna, ja alla. Hur rent jag än skurade och fick bort gamal skit som inte ens den ordinarie städaren hade brytt sig om så fick man bara höra hur oduglig man var och va tyiskt att det är så skitigt så fort sommarvikarierna kom! Minns att jag gick till pappa några gånger och var lite ledsen (Pappa jobbade så klart åxå på fabriken men på ett lager) Och pappa försökte peppa och stötta så gått det gick med “Jaa så är det inom alla skityrken, hur duktig man än på sitt jobb bemödar sig folk enbart med att klaga”. tror att pappa hade rätt. Man är så snabb att hitta brister och fel men har nog svårare att se det som är bra och så.
När sommaren var slut och jag fick min lön så förlät jag alla hårda ord från fabriken. Ojje bojje jag hade aldrig hållt i så mycket pengar någonsin! jag flyttade till örebro och spenderade alla pengarna på kläder, skivor, caféer och cigaretter.

Första sommarlovet på gymnasiet 1995. Tillbaka på fabriken som sommarstädare.
Samma visa igen med hårda ord och att bara få skit från alla håll och kanter, men detta året jobbade jag med en kompis. Det var hon och jag mot världen!
Vi bestämde oss för att kontorsnissarna fick säga vad de ville. Vårat sommarjobb var bland de viktigaste jobben i våran by. För om vi inte skötte vårat jobb kunde de glömma att deras jobb skulle finnas kvar. Om städarna inte fanns och om det inte blev storstädning under industri semestern så skulle fabriken få stänga ner för ingen skulle vilja äta det de erbjöd.. hehe
Tillsammans hade vi en toppensommar. Har aldrig varit så roligt att städa (Varken innan eller efter!).
Ingen skulle få komma och säga att det var ett skityrke eller att vi var dåliga.
Och om jag minns rätt så fick vi inga klagomål mer den sommaren. Och NU till sensmoralen:
Det är bara en själv som kan avgöra om ens jobb är ett skitjobb eller inte. det spelar ingen roll om du städar, sitter i kassan på Ica, lär ut ABC eller sitter som konsult. Det är DIN känsla som visar vart ditt jobb står.

Den känslan av vikten i ens jobb har följt mig sedan den sommaren 1995 och håller i sig än i dag.

Jag jobbade som Humpare lite granna ett tag (Humpare – Gör jobbet åt roddarna, Bygger upp inför en konser). lönen var usel. Oftast iaf. (om man inte fick ett “Glassjobb” som innebar några få timmars jobb och hel dags ersättning.) Man kunde börja vid 8 på morgonen, skulle göra ett heldags jobb. Och inte vara färdig förrens 06.30 morgonen efter, då man fick sina pengar tog en taxi hem och somnade gråtandes (Hallå, jag är tjej jag är svag och det är hårt jobb hehe)
Men till saken hör att jag älskade det jobbet! och hade det inte varit för att jag blev sjuk och svag och gick ner massa i vikt hade jag nog fortsatt att jobba lite nu och då. Jag älskade tempot, människorna, hela känslan att vara med och se till att en konser blir av!. Sen var det väl en del konserer man jobbade på som man aldrig skulle gå på själv. Men det spelar ingen roll. Jag gjorde ett viktigt jobb! Dessutom ett jobb jag velat göra i så många år! Shit vad jag saknar det!

Sen halkade jag in på Dagisfröken jobbet. Jag fick en projektanställning på ett dagis som barnskötare. Efter många års arbetslöshet var det som att vinna på lotto! Jag som älskar ungar och behövde ett jobb…
Jag var så stolt och lycklig. Berättade för en gamal granne att jag styrt upp jobb, att det nog skulle bli folk av mig med. Det som hände då var att min gamla granne gick i taket. Istället för att säga att hon var glad för min skull började hon svära om att de bara utnyttjade mig. Att det var så dåligt betalt att jag borde be dem stoppa upp det jobbet någonstans. det var inte vad jag ville höra. Jag hade lägsta kommunlön ja. Men jag var outbildad. Inte fastanställd och jag behövde varje krona som kom i min väg. Tänk er själva att ha varit arbetslös och ömsöm pluggat till och från i 7 år! jag hade helt plötsligt en LÖN… VARJE månad och någonstans att gå där jag kände mig välkommen och där mitt jobb även betydde mycket för barnen inte bara mig!.
Men jag lät mig inte köras över och överta känslan av att det skulle vara ett skitjobb. Jag älskade mitt jobb och trivdes så bra med både personal, barn och föräldrar. Under mina 2.5 år på förskolan så mötte jag många som hade gett upp. Som faktiskt tyckte att det var ett skityrke. Folk som skrek rätt ut när jag berättade att jag sökt in till universitetet för att få bli förskollärare. De tyckte att jag kastade mina pengar i sjön, att jag var korkad som betalde för en utbildning där jag knappt får lön.
hallå SÅ illa är det inte. Men jag kan tyckta att lönerna ska höjjas ABSOLUT! Men det är väl inte skitlönen som avgör om jobbet är ett skitjobb!? Tvärtom är även detta ett av de viktigaste jobben man kan ha.
Det har hänt 1 eller 2 gånger jag känt under alla dessa åren som gått att jag valt helt fel, att det är ett jävla skityrke. men så fort jag sagt så har jag ångrat mig. de gångerna har jag varit arg på mig själv för att jag inte utvecklats bättre som pedagog, eller för att jag fokuserat på fel saker. inte yrket i sig.

Jag fick ett extrajobb som mattant. Mattant i ett mottagningskök som serverade till våra gamla och sjuka.
Idag känner jag ändå att det yrket inte var något för mig. Det var bara ett extrajobb… Men jag känner ändå att det var ett viktigt jobb! Det tog hårt på både kropp och själ så jag förstår att man innom det yrket efter många år är helt slut. Det är ett väldigt otacksamt jobb. Klagomål från alla håll vare sig man kan göra något åt det eller inte. Ytterst sällan får man utdelning på det jobb man slitit hårt med. Ytterst sällan får man ett leende. Men jag tvingade mig själv att fortsätta le. Jag skulle minsan inte dyka under och bli bitter.
Jag sprudlade av glädje och energi (Så länge jag var i serveringen, sen var man slut) och jag måste säga att det gav lite utdelning. Men eftersom det inte var ett yrke för mig blev det inte samma “Återbäring” när någon log tillbaka som det blev på dagis när man såg framstegen där. MEN det jobbet precis som de som jobbade på avdelningarna och tog hand om de gamla. så viktigt arbete! men man måste vara av rätt virke för att klara det jobbet. Och det är väl ändå ännu ett skäl till att det är ett av de viktigtaste jobben!

Just nu gör jag en avstickare från förskoleverksamheten och jobbar med ungdomar. Började nu i höstas och jag stormtrivs!
Påminner lite om förskolan (Självklart är det ungdomar inte barn och det är den stora skillnaden) diskussionerna är inte de samma. men känslan av att man vill göra allt för att deras vistelse ska bli så bra det bara går. Att lägga ner all sin energi på att fokusera på ungdomarna. Det är även detta ett pedagogiskt arbete även om det säkert finns de som inte tycker det.
När jag började i höstas hade vi en liten inspark för höstterminen innan våra ungdomar kom. Och våran utbildningschef höll tal. Hon pekade flera gånger på att just vi hade ett av världens viktigaste jobb! att vi faktiskt måste inse att utan oss faller hela korthuset typ. Och vet ni vad… hon har ju rätt!
Det ÄR ett av de viktigaste jobbet som finns.

Alla jobb där man jobbar med männsikor, serviceyrken av alla de slag jobb som har med vårat samhälle att göra de är viktiga! Låt inte lönekuvärter säga dig något annat. Koncentrera dig på att visa för dig själv och andra hur viktigt just DITT jobb är! vad gör du för att stötta samhället? bara det där lilla gör ju att hela hjulet snurrar.
Sitt inte där och se ner på dig själv för att du städar eller sitter i kassan på Ica. Eller för att du “bara” är ungdomsassistent Men för tusan sträck på dig människa!

JAG jobbar som ungdomsassistent minsann!, jag läser till förskollärare och JAG tycker att JAG gör skillnad. JAG tillsammans med mina jobb gör enorm skillnad!

Man brukar ju säga att om man bara kan rädda någon när man samlar pengar å dylikt. Bara det gör allt värt.
Men varför känner ni inte lika dant med erat yrke?
Du där i kassan på ICA! det är ju just DU som gör att min dag fungerar! Du sliter hårt och är fortfarande trevlig när jag som kund kommer och krånglar. det är personer som DU som gör min dag lycklig när du frågar om leg när jag köper cigaretter fast jag har fyllt 30, eller som skiner upp som en sol när du säger hej.
Eller när du hjälper lilla Ester att få upp plastpåsen så hon kan få med sig sina varor.

Och du där som städar på brödfabriken… TACK för att jag törs äta mitt bröd på morgonen för jag litar på att du gör ett bra jobb så jag får bröd som inte är allt för skitigt.

Men överallt på arbetsplatser går samma visa. “hur ska vi göra för att få mer status” “Men vi då, vi som bara är dagispersonal, assitenter, städare, kassörer, mattanter” osv
Visst lönerna behöver skjuta i höjden. man måste ha den biten åxå för att känna att ens yrke betyder något.
Men om alla sträckte på sig och insåg hur viktigt jobb just de utför. Inbillar jag mig att lönerna tvingas upp.
Kan ni inte känna så? nääeee då föreslår jag att ni provar ett annat yrke… hårt? jaaa det är en hård värld vi lever i. Men ingenting blir bättre för att man sitter och klagar och mumlar för sig själv. Inget blir bättre för att vi nedvärderar oss själva!

Nä var stolta över vad ni presterar ist. Jag vill inte höra att någon säger “Nä men jag är bara barnskötare, kassörska” osv Det ligger lite på ditt ansvar och självkart din chefs ansvar att ändra den attityden på just ditt jobb! prata med dina kollegor, din chef. Gör saker tillsammans för att förbättra klimatet. jag lovar att det avspelgar sig på resultatet på ditt jobb. och gör det inte det. då tycker du inte om ditt jobb…
Och det är ju inte straffbart att inte gilla sitt jobb. och idag är det ju inte lätt att “bara byta yrke”
Jag säger inte att man alltid måste gilla läget. Tvärt om. Man måste kämpa för att komma dit man vill. Sen kan man upperbarligen inte bestämma sin egen lön som kommunanställd men om vi anställda ser vårat jobb som viktigt så tvingas ju även andra göra det. Klart som korvspad att lönen är skit än idag när ingen är stolt över sitt yrke.

För att vi ska bli stolta över våra yrken vad krävs då? Självklart krävs det mer i lönekuvertet!
Det krävs åxå att våra chefer ger possitiv feedback, lite personalvård.
Kollegor som bryr sig om varandra. Det behövs mycket för att få allt att fungera.
Men man måste börja någonstans… Och jag ser det som självklart att börja med mig själv.
Man kan inte förändra andra, man kan inte alltid påverka omgivningen. Men har man Ändrat sitt eget tänk, sätt och agerande utåt, så rubbar man balansen, man sätter andra i gungning och de måste även de agera på ett eller annat vis… det brukar vara possitivt…

Nä fy vart ju en halv bok detta här.. å allt detta för att jag läste Aftonbladet idag om att “Ta din skitlön eller stick” och jag tänkte skriva om artikeln. men nu är jag helt uttömd!

Nu har jag hunnit komma in i jobbet lite och teckenspråket börjar komma tillbaka, även om det fortfarande är svårt att förstå när någon tecknar till mig. men alla e så himla goa. jag trivs med både kollegor och ungdomarna!

På måndag börjar skolan och som det ser ut nu… de första 5 veckorna så har de lagt schemat efter mitt jobb haha kan knappt fatta det det krockar inte med jobbet utan det flyter på bra och har ändå några dagar då jag e helt “ledig” (Även om man aldrig e ledig som student).

Annars då?

tjaa det e la bra… börjar känna av min kommande 30års dag.

vet inte hur jag ska göra… antingen vill jag ha mina vänner med på middag ute.. eller så vill jag ha en hejdundrandes fest… men kan ju inte ha den hemma då jag har två utbrytarexperter vid namn Tulsa och Fender.

dessutom vill jag inte utsätta dem för en större fest då de blir så nervösa…

Hade tänkt å hyra en lokal på campus, men känns som det börjar bli sent att dra ihop folk…
Men jag får väl se till att bestämma mig…
Sambon tvingar mig att skriva önskelista så det har jag knåpat på lite granna.
men jag som oftast bara önskar mig en härlig dag och många pussar av sambon. kommer bara på sjukt dyra saker jag vill ha.

en motorcykel bland annat.. hahaha

Nä ni sötnosar… nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg och jobba natten.

Men i helgen är jag helledig. då ska vi storhandla Mmmmm

å sen tänker jag passa på å mysa med J & hennes söta dotter.

En & annan öl ska hinnas med med Sanne tänkte jag åxå *nickar*

Vill fika med min Lertant åxå…

*Vinkar*

//Mysan

]]> http://konfys.se/2008/08/vart-tog-tiden-vagen/feed/ 1 http://konfys.se/2008/08/forsta-dagen/ http://konfys.se/2008/08/forsta-dagen/#comments Mon, 11 Aug 2008 18:06:36 +0000 Mysan http://konfys.se/?p=406 Nu har jag haft min första dag på nya jobbet.

Ojjebojje huvet e alldeles tjockt med nya intryck, information, namn osv…
Jag var så nervös i morse så jag irrade nog mest runt.. höll till o med på att glömma bort att ta mig utanför dörren.. hahaha
Men jag kom dit i god tid.. och hann småprata lite med arbetsledaren och lite nya personer…

Första timmarna gick åt till att organisera oss tror jag.. *ler* jag har inte stor koll jag inte än.. men var mycket info som sagt… när det började närma sig lunch träffade jag på en person jag känner till sen tidigare! sambon till en i min keramikgrupp dök upp som från ingenstans.. kändes skönt även om jag inte känner honom så var det ett bekant ansikte… jaaa den här stan e ju inte stor när allt kommer omkring.. visade sig att han jobbar i huset som vi jobbar lite med åxå nice…

Jag och mina nya arbetskamrater eller några av dem åkte och käka lunch för att sedan ta oss till boendet för att fortsätta dagen…

Nu sitter jag här med vikarie-pärmen för att lättare kunna komma in i rutinerna det e så mkt nytt. hoppas jag får mina inloggningar imorgon och så så man kan börja med den biten åxå

nääeee nu ska jag förbereda mig för imorgon, byta kattlådan och peta in en Hdd i sambons dator för den vägrar låta sig ominstalleras på normalt sätt *suck*

Å jag måste säga att det känns så rätt på nya jobbet!!! gillade de jag ska jobba med var inte svårt alls att komma igång och prata å teckenspråket blir nog lättare och lättare för varje dag tror jag… snart e det väl lika naturligt som det en gång var…

Wiiiii förresten fick jag nostalgi tripp i morse… vi träffades ju allihopa på gamla “Billan” som numera heter “café 019″ och för ungefär 100 år sedan när jag själv gick på gymnasiet så bodde jag i det huset i studentlägenhen och hängde ibland på gamla billan.. hihihi *Mys*

nä seriöst… over and out!

Tänkt klart? här ska fan inte tänkas!!!! farligt att tänka har jag hört.. man får veta så mycket saker man inte vill veta då juhe.. eller nåt.

Visst.. det blir ingen som helst fritid… Jobba 92% + plugga 100% snabbt uträknat blir det 192% sysselsättning.. *host*
Men… jag har tänkt både på för och nackdelarna så långt har jag tänkt.. och jag har med i beräkningarna att skolan kommer krocka vissa turer men det låter som att allt går att lösa om jag bara vill ha jobbet och om jag orkar…

jag har bestämt mig för att orka.. fatta vad skönt att slippa ta csn lån denna termin!!! om det funkar bra kanske det blir nästa termin med…
GE MIG!!!!!

dessutom blir jag månadsanställd, vilket gör att jag inte behöver vänta på att lönen ska komma igång bara OB:t som kommer månaden efter så jag behöver inte fundera på hur man ska klara sig fram tills slutet på september men tanke på att pojken bara får lite lön denna månad och jag bara får för 3 veckor… men det löste sig fint juhe och då ska jag inte ens ha csn.. *jublar*

Hur som helst är jag övertygad om att det är ett jobb skräddarsytt för lilla mig (Om man bortser ifrån att jag måste plugga samtidigt…)
Kanske lär jag mig att plugga mer effektivt? haaaa vad säger ni nu? hur många vuxenpoäng får jag för den meningen??? *ler*

Jag är fortfarande helt ställd.. tror inte jag har fattat än vad det är som har hänt…

Allt jag vet.. är att detta måste vara meningen…

om det inte fungerar med skolan.. om jag inte orkar.. men då har jag iaf provat och 19 veckor borde man väl klara fast schemat e tufft? går ju så fort…

Näe dags att ta en andningspaus sen ska jag slava lite med datorerna och plugga…

“every little thing gonna be all right”

Fick springa till busshållsplatsen för jag trodde jag var sen.. bussarna går så himla sällan nu på sommartiden…

Men fick stå och vänta 7 minuter… fatta vad det gör med en nervös Mysan…

Hade inte ens behövt ta bussen egentligen ligger inte långt från mitt hem.. men jag var inte säker på vägen så tyckte det var lika bra…

Steg av bussen och började fundera på vad killen sa att det låg någonstans.. *host*
Hittade värsta pedagogiska kartan över området *fint* kom fram till att det borde ligga precis bakom specialpedagogiska institutet…

vilket ligger nära busshållsplatsen…

traskar iväg.. men inser att nu fanns det inga skyltar alls.. *suck*
letade lite men gav upp och fick lov att ringa den jag skulle träffa…

(Snyggt första intryck va?)

Han var gullig och kom ut för att möta mig.. hihihi

tyckte det flöt på bra! han visade mig runt i de två husen som hörde till kollektivet och sen gick vi till andra kollektivet och kikade runt där och drack kaffe.

jag tror jag fick all info om stället på en gång.. *glurp*
sen frågade han lite om vad jag gör på fritid och vad jag gjort tidigare och jag fick teckna lite bara för att se att jag kunde lite…

hahaha inte dåligt ringrostig men han tyckte det funkade fint sa han…

tror jag fick lite plus i kanten för att jag själv flyttade hemifrån när jag var 16 och att jag är teknikintresserad det trodde han skulle gå hem.

Sen.. sen gjorde jag tabben ALLAN! han frågade vart jag jobbat senast så jag berättade att det var timviket jag varit på sista året och jobbat på i somras.
(Jag e inte van vid sånt här alls). han frågade efter referens och jag får en black out och lämnar husmors namn och nummer.. det e väl klart att man lämnar referens på sista jobbet man varit på.. men eftersom jag inte sökt det här jobbet så har jag inte ens tänkt på att fråga husmor om jag kan lämna henne som referens.. hon e nog inte ens beredd på att bli av med en vikarie…
MEN detta kom jag på först när jag var på väg därifrån Så jag börjar skriva ett mess till husmor för att förbereda henne på att de kommer ringa… men hinner inte skriva klart.. för precis då får jag ett sms från arbetskamraten från sommarjobbet som berättar att hon lämnat referens på mig! Husmor hade semester denna vecka åxå tydligen…
Jag tror nog att husmor hade lämnat en bra referens för jag har jobbat häcken av mig där och vet att jag är omtyckt men känns aldrig bra om man inte frågat först! men det löste sig.. *pust*

Sen gick jag hem.. var för uppspelt för att åka buss. Gick hem, åkte och panta och handlade sen satte jag mig med schema…

iiihhh vilket hästschema! blir nog tufft…
Nu ska jag bara vänta på att de ringer upp mig så jag får höra domen..

får jag som jag vill börjar jag på måndag!

]]> http://konfys.se/2008/08/igar-var-jag-dar/feed/ 0 http://konfys.se/2008/08/magmedicin/ http://konfys.se/2008/08/magmedicin/#comments Tue, 05 Aug 2008 09:24:49 +0000 Mysan http://konfys.se/?p=396 När jag är stressad och orolig finns det inte mycket som kan lugna mig…

Visst, jag inbillar mig att kaffe hjälper (pytt heller), jag röker mer än vettigt och allt bara snurrar…

Ända sedan jag var liten har jag alltid sökt lugn och ro och tröst i musiken… ibland även dansen. men har alltid haft mina “nu lugnar vi ner oss låtar” precis som man har speciella låtar för att komma i stämning inför en fest, festival, eller för att städa.. *ler*

En av de låtarna som jag behöver när jag är orolig/Stressad eller har ångest är denna & den här dagen har inte varit ett undantag… Exodus skivan går om och om igen på Vinylspelaren… (Jaaa jag e så gammal så jag fortfarande tycker att Lp skivor låter bäst… även om jag har både cd och dvd åxå hehe).

“Three Little Birds” e något alldeles extra… jag blir oftast lugn redan efter halva låten… det e något magiskt…
Sambon brukar slänga på den i bilen när han tycker att jag e orolig för något medans han nynnar med.

Det fungerar varje gång… men inte lika bra som vanligt… men det e klart att vara nervös och ha fjärilar i magen hör väll till en dag som denna då jag ska gå och hälsa på mitt eventuella nya jobb

Nä vad säger ni…? Lite mera kaffe, en cigg och så ska jag vänta på Lpn bara en gång till sen ska jag sätta fart

Tänk på mig idag… jag behöver det!

(“Don’t worry about a thing,
‘Cause every little thing gonna be all right.
Singin’: “Don’t worry about a thing,
‘Cause every little thing gonna be all right!” )

Undrar vad som just hände….

Satt här i godan ro och försökte fixa sambons oerhört sega dator, telefonen ringer & jag tror det är ovannämnda så jag svarar lite slarvigt (jag som alltid försöker svara med namn när jag inte vet vem som ringer).

Det visar sig vara från RGD/RGH (Riksgymnasiet för döva och hörselskadade) *???* och han pratar om ett kollektivboende och nån vakant tjänst…

det tog några minuter innan jag inser att det inte är en undersökning jag har hamnat i utan ett jobberbjudande!!!

Va tusan.. hur gick det här till? sånt händer inte mig ens om jag söker jobben men detta är ett jobb som jag inte sökt och de vill ha mig? kanske fick de fel telefonnummer?

Jag blev nervös och erkänner lite skamset att mitt teckenspråk är väldigt ringrostigt.. men undrade ändå vad det är för arbetsuppgifter.

Jag ska dit imorgon och kolla runt och säga vad jag tycker. så nu är jag hysteriskt nervös…

Vad jag tycker!?

Det e ju helt fantastiskt!!!!

Om bara teckenspråket inte är allt för bortglömt

e det här verkligen ett extraknäck för mig!!!

& det säger jag inte för att jag e så himla bra.. utan för att jag har själv varit i deras sits.. dessa ungdomar som flyttat hemifrån tidigt för att gå i skola som är anpassat för deras behov… (Visserligen flytta jag till Örebro för att komma bort från stället jag bodde på men var ensam jag) Jag hade önskat att ha någon som fanns på plats att prata med, som hjälpte till att knyta kontakter eller bara kände till stan.. eftersom nästan alla i min klass var utifrån Örebro så hade vi statskartan till hjälp.. haha

Tjänsten är kvällar, helger och nätter.. PRECIS vad jag letat efter…

fast… förmodligen är det mer jobb än vad jag borde ta åt mig. Men ska inte ropa hej än.. de kanske inte vill ha mig kanske snubblar jag förmkt på fingrarna när jag tecknar eller så kanske de inte gillar mig… vet ju inte än…

Jag e mest förvirrad, chockad och väldigt glad och allt bara snurrar… Iiihhhh

jag måste nog… kanske… baka en kaka… eller gå ut & röka… eller… damsuga…

*Svammlar iväg*

]]> http://konfys.se/2008/08/vad-hande/feed/ 2 http://konfys.se/2008/07/inget-ledigt-i-helgen/ http://konfys.se/2008/07/inget-ledigt-i-helgen/#comments Fri, 18 Jul 2008 16:45:11 +0000 Mysan http://konfys.se/?p=388 usch vad sliten jag känner mig…

Veckan har varit pisslång och tung… började med totalt kaos redan i måndags vill inte gå in på detaljer men det slutade inge bra… *rysa*

resten av veckan har man jobbat i ren chock enbart… minns knappt vad jag gjort och inte.. har knappt sovit.. längsta sammanhängande sömnen hade jag härom morgonen när jag somnade över mitt morgonkaffe… men lyckades ändå bara komma 5 minuter försent till jobbet…

Nu sitter jag här å allt jag vill e att sova.. ska jobba hela helgen…

Känns inge bra… men det kommer gå bra… det kan ju inte bli värre än vad som redan hände i måndags…

så.. det e bara att sätta på sig service leendet och mattant utstyrseln och se till så att våra kära gäster får lite mat i magen och lite kaffe…

snart e sommarviket över och jag får lite semester innan skolan börjar… det behöver jag!

Nä vad säger ni… kanske dags att baka en kaka… NÅT gott måste jag ju ha om jag ska jobba hela helgen…

hoppas man kommer i skinnstället bara om det ska fortsätta på det här viset..

Jag fick tvinga upp ögonen för att stänga av larmet på mobilen… sen försökte jag komma på härliga ursäkter till varför jag inte skulle gå upp…

“Kl e nog inte så mycket egentligen” , “Visst e det min lediga dag idag?”, “Har för mig att chefen ringde & väckte mig för att säga att köket var stängt pga av nån mysko undersökning”, “Eh jag snoozar några minuter till”.

Men, men upp kom jag tillslut & alla ursäkter e bort sopade…

Tröstade mig själv med att jag har ledigt fredag, lördag & söndag så det e bara en morgon till den här veckan.. så det e ju jordens lyx.

Alldeles nyss skulle jag hälla upp kaffet började bli lite stressad för just morgonkaffet måste jag dricka långsamt, men kl tickade på.

på morgonen brukar jag ha lite granna mjölk i, så hivar fram mjölken och på nåt sätt glider den ur händerna på mig… *ploffs* *suck* så jag fick ställa mig och torka mattan och tvätta av den så gott det gick.. stressad & sur…. på tal om sur… stackars matta!!!! & e det något jag avskyr så e det mjölkprodukter som står… *rysa* måste skriva en lapp till sambon att han sätter upp en tvättid…

Min kära sambo har semester, så han ligger & sover.. å ni vet väl alla hur det e när man försöker vara tyst och smidig på morgonen för att inte väcka sin älskling….

preeeciiiis då går det som det gick för mig idag…. *mummel*

Jaja det låter som han sover gott iaf..

Nu ska jag rusa iväg tänkte vara på jobbet liiiite tidigare än vad jag ska idag så jag kan sätta mig en stund.. *nickar*

Denna någon kommer vara på plats imorgon så det gäller att välja sina ord, jag har visserligen ett ganska hett temperament, men ogillar att skälla ut folk efter noter, av erfarenhet har jag lärt mig att när jag e arg säger jag saker som blir fel eller så biter jag ihop tills jag e ensam.. å inget av de alternativen e bra just nu…

Nu vart det svamligt och rörigt… men jag e grinig och vill bara gapa och skrika.

Dessutom inte nog med att det har blivit helt galet pga denna någon så har person i fråga ställt till det ytterligare med denna fadäs som inte denna någon,  utan vi andra får lida för när denna någon är på semester. Härligt det är att vara sommarvikarie!

Men men får se vad morgondagen har i sitt sköte…

Kanske ett handledarbevis till min kära sambo så vi kan ut & övningsköra båge!? ojje bojje det vore grejjer det… fast.. inte så roligt om det regnar… men ÄNDÅ! vill ha det lilla pappret nu… *bruuuuuuummm, bruuuuuumm… vråååååål*

Nu ska jag bitas lite sen ska jag attack-sova

Mysan hon e tlöööööött…… tlöött

Började jobba idag kändes riktigt skönt faktiskt fast sablar vad trött jag e nu, så jag har vägrat att göra något vettigt mer än det nödvändigaste sen jag kom hem. OJ vad mycket nytt det var på jobbet att hålla reda på sen sist (typ en månad sen…)

Men kommer nog in i det snart igen.

Jobbigast är att de har börjat med egna matlådor.. vilket ifs e bra, för att äta mat som e anpassat för en smula äldre personer kanske inte e så bra för en annan…

Så det var bara å ställa sig å göra matlåda tills imorgon så fort man kom hem idag pasta & pastasås blidde det…

Nu ska jag bitas lite och se om jag kan koppla av lite innan det e dags för sängen…

hoppas jag kan sova inatt… så jag e lite piggare imorgon…

*vinkar*

Chefen för mitt extrajobb & sommarjobb messade mig idag och frågade om jag var redo för att börja jobba nästa vecka, jag glad i hågen (hur det nu gick till hehe) svarade glatt att det ska bli skönt att få komma igång å jobbe.

(Jobbet i sig e väl inte världens skojigaste men för mig e det ett viktigt jobb och ja just det ett jobb!)

Men sen kom jag på att sambon fick sin lönespec idag men inte jag jobbade ju några dagar i maj… loggade in på banken och nääeee inte ett öre på väg till mitt tomma konto tänkte att det e bäst att kolla när jag fick lönen sist kanske e den 27 jag får.

går bakåt i transaktionerna men hoppsan fick ju den 25e sist…

Frågar min kära chef med en övertygelse att hon glömt bort min timrapport…

Men… som vanligt är det jag som missuppfattat (hallå man måste väl vara bra på nåt)

Lönen kommer den 27e var väl helg sist jag fick lön.. *host* ordning å reda pengar på fredag! ingen fet lön.. jobbade nog bara 2 dagar förra månaden…

men men jag får min lön å nästa vecka får jag börja på mitt härliga, men slitiga sommarjobb tralalalalalalala

Måste bara se till å bli klar med allt plugg innan dess…

*stress stress* Åh påminn mig om att berätta om boken jag snart läst ut.. på tal om stress å allehanda åkommor!!!

see ya!

Fick tillbaka den där känslan igen, den som fanns där när du jobbade i Norge å du precis åkt…

 Hade spenderat kvällen med att kolla på en riktig “tjejj film” skrattat och gråtit som bara jag kan… jag intalade mig om att jag var tvungen att “passa på” nu när jag ändå var ensam… Shit vad dålig jag e på att ljuga för mig själv *ler* jag älskar att ogilla att jag uhm gillar att se sånna filmer *snurrigt*

La mig å kollade på Dolores Claiburn *stavning*. Lyckades somna innan filmen var slut *kors i take*.

Jag hade bestäm att jag skulle gå upp kl 9 å få massa gjort under måndagen.

8.30 vaknade jag av att René sms:ade
Dom ville jag skulle hoppa in å jobba idag å jag var inte sen att tacka ja *glad*
men usch vad segstartad jag var.
Stressad ringde jag mina samtal jag skulle på morgonen å slängde i mig en smörgås. And off I went…
Trivs med att jobba tillsammans me René vi har skoj ihop i köket *ler* fast idag höll det på å sluta illa…
Vi har nyligen skaffat nya jobbskor “Spider-skorna!” *interngrejj* å dom e SUPERskor! *garvar* innan hade jag vanliga innetofflor å halkade runt som bambi på hal is i köket *farligt värre*.
Så idag fulade vi oss lite å jag vette tusan VAD jag gjorde men skuttade väl runt å ramlar omkull!!! ojsh vad förvånad jag blev… gick bra men måste sett bra lustigt ut!

Efter jobbet åkte jag hem, jag hittade inte min Fender-Bender! min lilltass kom inte när jag ropade på honnom.. å han som alltid e först upp i famnen… *letade å letade* tillsut hittade jag en “korv” under överkastet till sängen… petade lite försiktigt var lite skraj måste jag erkänna…
men gissa om den katten sov tungt för när jag petade på han hörde jag ett förvånat ljud å han rusa fram från överkastet *GLAD*

Nu ska jag snart iväg & lera lite på keramiken *mys*

JAJJEBULLE

Missuppfatta mig inte.. jag älskar ungarna… vilken härlig barngrupp..

Men jag är helt enkelt inte tillräckligt stark för det här…
Jag är en sån som låter allt å alla komma innanför mitt skinn…
Bryr mig förmycket..
Å tar med mig jobbet hem… ibland känns det som man har hela barngruppen hemma för man tänker på dom hela tiden…
Tänker på min gamla barngrupp å oroar mig för allt å alla…

Sen har vi det här med sekritessen…
Den e för mig superviktig.. den är till för att skydda våra barn.
Visst jag är ingen ängel jag har nån gång lyckats försäga mig till en nära vän som ställde en fråga… Den här vännen jobbar åsså på ett ställe med stark sekritess så hon vet hur viktigt det är. men det kändes hemskt.. å då var det inget som igentligen kan skada någon.. jag råkade nämna ett namn…
Å inte i ett negativt syfte.. men ändå¨

Ibland kan jag känna att jag bara skulle vilja skrika ur mig…
Bara rabbla upp hur dagen har varit i detalj…
Å inte behöva bry mig om sekritess.
Men jag kan inte göra så.. får inte göra så.. vill inte släppa på sekritessen

Förrut om det var något väldigt jobbigt tog jag upp det med arbetskamraterna på mitt jobb… som redan är inblandade å det ska man ju göra åsså…
Eller ibland hos psykologen när det kändes tungt..

Har slutat gå i terapi så inte ens där kan man tala om lite utan att för den delen släppa helt på sekritessen…

Å nu har jag inte jobbet kvar… utan är bara lärarkandidat..
Å igentligen är det inte meningen att man ska ha för stor insyn då i verksamheten även om vissa saker är oundvikliga (men som sagt jag vet om sekritessen)

Men vad gör man nu när man kommer hem efter en tung dag, å inte hunnit prata med handledaren eller dom andra i personalen?
Jaaa… jag grubblar, gråter, å önskar att jag valt ett annat yrke…

Piss… så känns det…

Åh älskade ungar… om jag bara kunde sluta tänka på er ibland..
Inte för att jag inte tycker om er …
Inte för att jag inte bryr mig…
Utan för att jag går under!

måste försöka sova…
Kanske känns bättre imorgon…

Åh jag kan inte sova….

Orkar inte vara uppe….

Har tusen saker att göra,

Massa borden och måsten.

Men kommer mig inte ens för att ta en panodil för att få ner febern.

Jag skaffade mig en ny dator (Jomenvisst Mysan har lämnat sina gamla skitdatorer och skaffat sig en som faktiskt fungerar som den bör). Problemet e bara att jag e så förbenat envis, och på snudd autistisk med hur jag vill att datorn ska se ut och bete sig…
Så idag mitt i all min feber, snörvel och halsont, blev jag sur och bestämde mig för att ändra om ALLT.
Sagt å gjort… gjorde backup på det lilla jag hunnit fixa med nya datorn, och blåste ALLT… å ändrade till vettigt filsystem… (Varför har dom ens tänkt tanken med FAT 32!?)
en timma senare ska jag börja lägga in allt igen å inser… att jag glömde fixa c: partitionen till NTFS.. *gråter* så jag fick göra om hela instalationen på C: *suck*

Tjaa jag får skylla mig själv om jag krånglar när jag har feber….

Allt färdigt tänkte jag.. å började så smått försöka få över allt som jag inte hunnit fått över från gamla bettan (Eller Rutger som han heter igentligen).

Då börjar allt det roliga…

Nätverket VÄGRADE funka… inget gick som jag ville… Tänkte att visst det tar längre tid men jag bränner ner allt på dvd rw skivor…

*Vill ha en extern hårddisk!*

Börjdade bra… men sen slutade brännaren funka på gamla datorn…
*gamal å gamal brännaren e ifrån i våras*

inget ville funka…

Så e det nån som har ett tips på en webbaserad hårddisk på låt oss säga ca 40 gig… gratis så vore jag tacksam… ehm…

Jag har lagt ner för ikväll…
Det e mitt i natten och datorerna blir inte direkt mer medgörliga…
Imorgon e det jag som lånar pojkens hub å gör om i nätverket…
Om jag orkar… jag e inte alls på humör…

Skulle haft Tjejkväll med T. vi skulle ha druckit massa vin å lyssnat på bra musik…
Var så länge sen hon å jag gjorde nåt tillsammans…
På tu man hand… utan att det e på stan för att kolla kläder eller via msn… *ler*

Men så går man å blir sjuk…

Började på VFU den här veckan (Verksamhetsförlagd utbildning) ett fint namn på praktik i min utbildning…
Veckan innan slutade jag på mitt jobb… *saknar*
Känns så himla trist… även om jag vet att det e det bästa eftersom jag har så mkt med skolan nu…

Men jag saknar mina barn!!!!

Det e så det gör ont…
2 1/2 år har jag vart där.. inte så länge kanske… men om man tänker på de barna som var yngst när jag började… shit…

Dom har blitt så stora…
Jag saknar dom allihop så himla mkt.
Vill åka dit å hälsa på men det känns lite löjligt efter en vecka från dom.. *ler*
Men… dom e en sån stor del av mig nu för tiden.

Trivs bra på min VFU helt underbar barngrupp, men det e inte samma sak…

Pojkarna har haft grabbkväll ikväll *ler*
eller har… kl e inte så mkt.. även om jag e utslagen… så har nog dom fylleslag vid det här laget..

Tycker om min pojke… han e bra för själen Känns som jag måste påminna mig själv lite oftare om det..
Inte för att förälskelsen laggt sig (det pirrar bara jag tänker på han fortfarande) utan mer för att jag har så lätt att bli grinig när jag e trött å sjuk.. vilket känns som jag e varjedag just nu…

Ska nog lägga mig med en bra bok, koppla bort feber, skola och måsten.

Ta nya tag imorgon och ta hand om min pojke då.. *ler*

ha det bra där ute…

*Vinkar*

var lite stressad i morse då jag fastnade i morgontidningen lite för länge

Fixade frukost och skulle börja äta, när jag inser att jag har hällt yogurten i juice glaset! synd bara att jag hade hunnit hälla upp juicen först… *mummel*

Dessutom var det sista yogurten… jaja.

men efter det har det rullat på fint idag.

Cyklade till skolan för att hämta ut mina betyg, vidare till jobbet.

Jag har världens bästa jobb… förrutom på den här tiden på året…

Barna börjar droppa av på semester.. å vissa kommer ju inte tillbaka för dom ska vidare till förskoleklass i skolorna..

Jag är en sån fröken som fäster mig massa och blir helt rörd, orolig, stolt, glad i ett när det e dags att säga hej då…

Dom har blivit så stora våra stora barn… å inte kan man tvinga dom att stanna kvar heller.. *ler*

Fick ett jättefint halsband idag, ett döskallehalsband!!!! shit, snakka om att dom känner en bra, det var så fint! och så JAG! hehe passande nog kom visst fröken med döskalle tisha till jobbet idag..
*host* brukar inte ha så ofta men inte alltid man tänker igenom klädseln så mkt så tidigt på morgonen.. *visslar*

Dessutom under dom 2 åren jag jobbat där e det ingen som har klagat eller dömt mig för den jag är (inte öppet iaf)

Usch nu blir jag så där rörd och blödig igen…

eftersom jag hoppas att jag kommer in på universitetet till hösten så kommer jag inte vara kvar på jobbet så länge till eller rättare sagt har jobbet kvar till sista september…
Det är med blandade känslor…
Men som barna säger… då blir jag ju en RIKTIG fröken.. *ler* om jag går i skolan…
Efter jobbet idag så åkte jag och postade mina nya färska betyg och sen har jag postat en present idag åsså *LER* sånt e kul.. även om den inte var ifrån mig ifs men ändå!!!

jag skulle modella för en kompis som hade avslutningsvisning för textilakademin i värnamo.

Åkte ner till jönköping med en smula ångest…

Pojken skulle komma hem torsdag kväll å jag åkte torsdag eftermiddag så vi hann inte ses.

Men men resan gick bra, Blev mött vid station av J, vi åkte till lägenheten och snurrade in oss i gamla minnen… jag snakkar minnen från 95-96-97 å därikring… våra punk minnen.. *ler*

Massa gamla namn och händelser kom upp det var kul, men samtidigt insåg man varför man inte längre årkade med det livet!!! *oj vad vi e gamla*

S. kom hem och det var dags att käka *klappa magen* hemmagjord pizza minsan… MMmmmm

Sen var det dags att prova kläderna, dom satt jätte bra å var så fina!!! *glad*

Fredagen var ganska nervös!, åkte själv till värnamo på morgonen för att bli mött av S på stationen, på stället vi skulle va på var det ganska mycket folk, tror det var 35 designers + modellerna!!!

Vi skulle ha 2 genrep innan kvällens visning,

Jag var supernervös, men tyckte det flöt på bra…

Precis innan kvällens föreställning råkar S. nysa (!) å får på nåt sätt en röd fläck på vita skjortan hon skulle ha på visningen!!! (ajaj rött läppstift) men men det var nog ingen som såg!!! annars gick fredagen bra.

Vi åkte tillbaka till Jönköping käkade lite mat och sov!

Lördag, stackars S var förkyld.. J åkte med till Värnamo så vi fick åka bil.. *skönt*

Vi skulle ha 2 visningar den dan!!!

Har nog aldrig sett så många kamerablixtrar på en gång!!!

Jättespännande men skrämande som få… men som tur var gjorde man ingen dundermiss iaf.. *ler*

hela dan bara sprang iväg å innan man viste ordet av det var sista visningen färdig… å vi hade bästämt oss för att stanna på buffeen.

Stod utanför å rykte lite när jag känner mig väldgit iaktagen… tittar åt det hållet å någon står å stirrar.. *hmmm* kände mig inte alls på humör för massa blickar från nån “typ”.

Skulle precis kläcka ur mig något halvt otrevligt, när jag ser att hans ansiktsuttryck förändrades…

Tittar igen å…. det… det var ju en gamal kompis från örebro!!!

Som man inte sett sen typ 97!!! trodde knappt det var sant…

I lilla värnamo!!??

Det visade sig att hans lillasyster gick i S. klass och var åsså med som designer.. *vilken liten värld*

Det var väldigt kul å träffa på en gamal polare bara så där.. å jag å J som hade haft nostalgitripp nån dag innan!!!

Buffeen var tyvärr inte lika upplyftande.. 100 kr skulle det kosta.. å visst det tycker jag e ok men det visade sig vara en pasta buffe, med tre såser…

vegetarisk, “vanlig” och skaldjur…

Nu e det så att jag råkar vara skapligt allergisk mot svamp…

Å den enda det inte var svamp i var skaldjur… å det äter jag inte… inte för att jag inte äter av ren princip.. utan för att lilla jag klarar inte skaldjur.. mår dåligt av det.. å det smakar illa.. *ler*

Så jag åt kall pasta, lite sallad och en öl… *jippi*

Åkte tillbaka till Jönköping, fick en whiskey ist.. *LER*

Sen rakade J av S allt håret!!! helt galen.. men hon passade bra i det!!!

Söndag… åkahem dag…

Träffa pojkendag..

Kändes som väldigt långa timmar innan jag “landade” i örebro…

Fick vänta i falköping i 1 1/2 timme..

Men det var myyyys å komma hem.. förrutom att jag hade feber och var jätte trött…

även om jag saknade min pojke massa den långhelgen som var har jag haft så himla kul å träffat massa roliga människor…

Å va duktiga alla desagners va!!!! ni skulle vart där…

Jag e fortfarande chockad å glad.. *ler*

Dessutom verkade pojken rätt nöjd med kläderna som jag hade haft på visningen.. jag fick dom ju *ler*

Tog en paus och fastnade på diverse bloggar och inser att jag kan alls inte vara vaken inatt… borde sova för länge sen…

jag ska ju JOBBA imorgon!

Upp kl 5 *jajjebulle* så jag säger gonatt för mig

Och skjuter upp mitt skolarbete ännu en dag.. *suckar*

Men vad göra?

Imorgon ska man orka va i barngrupp (Älskar mitt jobb, men inge bra & inte va pigg *ler*)

Vi ska ha sommarfest! ska bli jättekul, barna ska sjunga för föräldrar och syskon mfl dom är så duktiga!

Natti natti Håll tummarna för att jag somnar FORT