Idag har varit en lååång dag!
Upp för tidigt för mitt eget bästa, jag som jobbar kvällar & nätter förstår ingenting när klockan ringer 06.
Det var bara att kliva upp och ta sig iväg, var på publicerar träff och sen raka vägen till audionomen för THE date så att säga.

Dagen har då äntligen kommit när jag skulle få ena hörapparaten.
Uppkopplad mot en dator så tog jag steget mot att faktiskt kunna höra på ett öra till, skum känsla måste jag säga!
Men svårt att förstå och processa ljuden som kom, det låter ju inte som på andra örat, mer mekaniskt eller ja digitalt ljud blir det ju.
Sakta men säkert så höjdes ljudet, rättade till bas och diskant och det lades till program för musik, T-slinga (man kan ha slinga kopplad till tex tvn så jag hör direkt i örat fast jag har tyst på tvn, eller när vi sitter i möte så kan vi använda speciella mikrofoner så att ljudet kommer direkt till dem med hörapparat, men inte hörs i hela rummet så att säga) ja jag vet inte allt. häftigt egentligen.

Ska tillbaka om en månad för att justera ytterligare, men känner redan nu att ljudet är för diskant, vissa röster är hemska att höra och musik var ingen höjdare (Johnny Cash gick ju bra ifs och det säger jag inte nej till), men eftersom det är diskant ljud som jag knappt hör, så blir det konstigt. Jag hör dem nu men det är svårt att förstå vad det är för ljud och vad folk säger även om det är enorm skillnad! Sen måste jag ju så klart vänja mig och lära mig och det är inget mirakel som kommer ske det vet jag, men att det kommer hjälpa mig sjukt mycket är inget jag tvivlar på.

Ska berätta mera om allt, men orkar inte så mycket mer idag tänker stänga ner både dator och hörsel och gå och lägga mig, för jag är både trött i huvudet och öron men det har även tagit hårt åt mig på annat vis, mår lite illa och snacka om att jag knappt vet vart jag har kroppen balansen är rubbad så att säga.

Men innan jag nannar kudden så tänkte jag berätta lite om ljuden jag upptäckt idag!

Precis när jag kom ut från Sjukhuset så var jag beredd på att ljudet skulle vara hemskt, för det har alla sagt. Det jag märkte var att eftersom det blåste lite så susade det en del, men ganska så snabbt så bytte den program (se längre ner för förklaring) och det blev ganska behagligt ändå. Men verkligen alla ljud jag hörde lär lika högt typ, prasslandet av löv under fötterna, folk som pratade, klackar mot asfalt ljud jag aldrig direkt tänkt på, sen hade jag en kille som gick bakom mig med sina polare jag förstod inte vem det var som pratade för jag hörde inte vad rösten sa men hörde en tydlig mansröst måste sett lite förvirrad ut när man snurrar runt och tittar sig omkring hehe.
Bestämde mig ganska fort för att jag sänker ner volymen till lägsta när jag är ute för jag behöver verkligen inte höra alla ljud iaf inte om jag går ensam.
När jag satte mig på cykeln så susade det till ganska mycket först men sen var det som vanligt det susar alltid i mina öron när jag cyklar. har vänner som sagt att det alltid tar av sig apparaten när de cyklar för de tycker det är obehagligt och andra som inte störs, för mig gick det som sagt bra.

Blev så lycklig för jag hörde ett läte jag kände igen FÅGELKVITTER! Det var länge sedan sist ibland hör man en kråka kraxa eller duva låta men sånt där fint kvitter var många år sedan. Cyklar och cyklar och börjar fundera på om fågeln förföljer mig så jag stannar och tittar på pakethållaren nehepp ingen fågel, och det slutade kvittra. *konstigt* jaja hoppade upp på cykeln igen HURRA fågelkvitter igen! Ok nu inser jag att något inte stämmer…
Det var ingen fågel… det var cykeln som lät misstänker jag. Men dumt att bli besviken, flinade lite åt mig själv och är rätt nöjd med att iaf tro att det var fågelkvitter en stund
Gick till affären senare och hörde ett annat fågellikt ljud, stannade ett gäng pojkar som kom och tänkte inte ens på hur knasigt det måste vart för dem att få frågan om de hör en fågel, ena grabben var väldigt skeptisk och ville de skulle gå därifrån (stackars grabb!) så jag försökte lite snabbt förklara att jag försöker lära mig vad det är som låter och en av grabbarna blev väldigt engagerad och försökte härma de fåglar han hörde för att se till att det blev rätt ljud underbara ungar! vi kom fram till att vi inte visste va det var för fågel men HURRA det var iaf en fågel jag hört *lycklig* jag tackade för deras tid och hjälp och tog mig därifrån med tårar i ögonen.

Men det finns baksidor av alla ljudupplevelser, eftersom verkligen alla ljud man kan uppfatta förstärks så fick jag sitta och lyssna på när ena katten här hemma med stor aptit åt sitt torrfoder… Men… inte ska man klaga :p

Andra ljud jag upplevt idag som jag dels har saknat att höra och dels är nya ljud är:

Kaffebryggaren som brygger kaffe!
Kaffebryggaren som bubblar när kaffet nästan är färdigt (som jag har saknat det & hoppats att jag skulle kunna höra!)
Mobilens sms signal från ett annat rum! var ifs helt tyst i lgh, men det hade jag inte ens trott var möjligt!
ljudet av när spisfläkten slår av/på (fruktansvärt ljud, vill jag inte höra igen tack)
Sambon som pratar för sig själv kan nästan gissa mig till vad han säger & jag står med ryggen till ♥

Sen är det massa mer ljud som jag inte vet vad det är, men det får ta den tid det tar, har jag väntat så här länge på att få höra hyfsat på båda öronen kan jag ha tålamodet till att lära mig ljuden.

**De program jag minns finns i är “tal i tyst miljö”, “tal i bullrig miljö” sen vet jag inte om den skiljer på tyst/bullrig miljö utan tal med och sen har den program för musik dessa väljer den själv mellan och jag märker tydligt även beroende på vilket rum jag går in i *imponerad*. Jag kan även själv justera volymen och apparaten ska vara så intelligent så den kommer ihåg i vilka miljöer jag höjer och sänker så nästa gång jag kommer i samma miljö väljer den det ljudet! Jag kan välja att ha “T-slinga” enbart, “T-slinga + annat ljud” eller så kan jag välja “tyst”

Pew blev ett långt inlägg fast jag hade tänkt att ta det kort idag

Det känns som att nästan allt händer den här hösten!

Som jag skrev i våras så började jag jobba lite med att lära mig hantera min hörsel (Skrev om det här & här).
Nu är alla tester och undersökningar klara och nästa vecka ska hörapparaten programmeras. Sist skrev jag om att det var jobbigt för mig att hantera hela situationen, det är det fortfarande men ju längre tiden har gått desto mer inser jag hur dåligt jag fungerar i hörande miljö som det är nu och har börjat nedräkningen tills dess att jag förhoppningsvis hänger med bättre, eller iaf har större möjlighet till det.

Känns som jag accepterat till viss grad, för jag känner mig inte längre tveksam till om jag kommer använda hjälpmedlet, utan det hänger enbart på om det hjälper mig eller inte, vilket jag räknar med att det iaf blir bättre än vad det är idag.

Mer då?
Tjaaa Vi har laggt handpenning på ett HUS! äntligen, äntligen, äntligen efter över 3 års letande är det våran tur att hitta rätt (Hoppas vi).
Så 1 november är man husägare och börjar sitt nya liv som “det finns alltid någonting att göra när man bor i hus” HURRA!

Jag är inte längre vikarie terminsvis på mitt jobb utan nu är jag tillsvidareanställd! så sjuuukt härligt att veta att jag inte behöver söka min tjänst om och om igen utan helt koncentrera mig på att göra ett bra jobb. Så på den fronten känns allt toppen med!

Då står man här då och undrar vad tusan som hände! När det började vända frågorna bara snurrar runt i huvet.
Den här tanten som trodde att allt var kört och att det aldrig kommer att ordna sig igen, kände så för inte allt för många år sedan ju.

Men det gäller att vara trägen! Aldrig ge upp, Slåss för sig själv och hoppas på att man har vänner som alltid ställer upp och alltid står vid din sida i vilket skick du än är i.
När det kommer till vänner så har jag nog roffat åt mig de bästa & för min del så var det nog tur det med tanke på den bergochdalbana mitt liv har varit.

Rätt vad det är så har man utan att veta om det kommit in på en mer stabil väg, som det är inte är lika mycket gropar som skakar om färden.

Kärlek till er alla! Nu ska jag gå ut och njuta av hösten innan jobbet

Insåg igår att telefontiden för Audiologiska mottagningen var mellan 8-9 på morgonen…
Men Hallå folk jobbar faktiskt kvällar och nätter hur orka upp?

Men… som en duktig tant gick jag upp vid 8, Men jag vågade inte ringa…
Jag bestämde mig för att jag kommer ändå inte att få någon tid, Hallå vi är ju Örebro väntetiden är enorm just nu tydligen.
Men kanske för att de tagit bort remisstvånget. Förut skulle man först till Vårdcentralen för att sedan invänta en remiss hit.

Jag satt där och kom på ena ursäkten efter den andra. Klockan gick och började närma sig slutet på telefontiden.
*höll andan* *ringde*
Upptaget… men bara någon minut i 9 så svarade de. De och de det var en gullig kvinna i andra änden.. eller ja hon lät gullig iaf.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men de skulle iaf skicka ut en egen-remiss? Heter det så? Nån slags lapp jag får fylla i hemma och skicka tillbaka för att sedan få en kallelse till mottagningen. Jag trodde nog att de skulle ställa svåra frågor… som de gör hos optikern eller när man ringer för en vårdcentrals-tid Ni vet de där frågorna som man är rädd att svara fel på som känns som ett högskoleprov.

Men inget sånt, Kommer väl på remissen jag ska fylla i hehe. De undrade mest när hörseln började försämras och om jag varit aktuell hos dem förut. Om jag hade hörapparat och om jag bodde på min adress…
Jag tror jag klarade frågorna iaf…

Känns skönt att jag ringde, men än är jag inte där… undertiden får jag väl vara rädd om mina öron och försöka bearbeta min “hörsel-sorg”

Over and out

Jag har alltid vetat… eller nä inte alltid men ändå sedan iaf mellanstadiet att det finns en risk att jag förlorar den hörsel jag har på ena örat.
Jag såg det inte som ett aktivt val att lära mig teckenspråk, utan det har mest alltid varit väldigt fascinerande för mig med just teckenspråket.
Jag lärde mig alfabetet redan som 6 åring då jag hade en kompis på lekis som var hörselskadad.
Jag tror ifs att det kan ha varit lite undermedvetet att jag valde den banan att satsa på att lära mig teckna, men just då såg jag det mest som att jag tänker inte sitta här och inte fatta vad folk säger (jag är ju så enormt nyfiken!).

När jag som 16 åring flyttade till Örebro för att börja gymnasiet så var det teckenspråk överallt tyckte jag. Så jag såg till att hamna på en “döv-fest” sen tog det inte lång tid innan jag behärskade tsp tillräckligt bra för att kunna kommunicera.

Idag är jag SÅ tacksam att jag var så nyfiken för idag många år senare så håller jag på att förlora den hörsel jag har på ena örat… det har blivit sämre successivt i många år nu men sista året har det gått rasande fort neråt.

Det jobbigaste är nog att jag tar det så hårt som jag gör… Jag behöver egentligen inte göra det för jag har ett jobb som inte hänger på hörseln utan snarare är anpassat för teckenspråket det ÄR ju vårat jobb! Ändå är det så svårt att acceptera det som just nu händer. Märker ju att min “bra” öra inte längre går att lita på heller… att jag måste oftast titta på den som pratar för att ens förstå vad de säger.
Jag har all kunskap och hjälp runt omkring mig på jobbet, men privat… Det är svårare…

Jag har de mest underbara vänner… de visar aldrig att jag krånglar när jag ber att få byta plats med någon på en fest för att jag ska kunna höra bättre, inte heller några sura miner när jag hör fel eller ber dem upprepa det de just sagt för 3e gången…
I vissa miljöer är det inga större problem, sitter man 2 eller 3 personer i lugn miljö och de inte talar samtidigt så är det nästan aldrig ett problem men det räcker med så lite utav andra ljud för att det inte ska fungera

Någonstans har både mina kollegor och mina nära och kära kommit längre i min process än vad jag gjort…

Men jag har kommit en liten bit på vägen, jag har insett att jag måste börja någonstans för att kunna komma vidare.
Efter ett långt samtal och mycket pepp från en kollega som vet PRECIS vad jag går igenom så har jag nu kommit fram till att jag iaf ska kontakta Audiologen och se vart det leder. Jag vet ju inte om jag kan bli hjälpt utav hörapparat (kanske faktiskt hör för bra?) eller vad det finns för alternativ.
Hoppas imorgon är en bra dag för då ringer och rådfrågar.

Ett steg i rätt riktning… det har tagit lång tid att komma hit.. och jag har nog en lång väg kvar…
Men ändå så vet jag att jag är så lyckligt lottad… det är precis det jag försöker tänka på när det är som tyngst…