Jaja jag VET att det heter “bomber & granater”…

Men vilket väder det vart idag… i förmiddags när jag skulle ta min sedvanliga efter kaffet cigg.. mullrade det och jag började pipa hysteriskt…
Pojken lugnade mig å sa… “ser du lastbilen som tömmer soptunnorna… det e nog den som låter”
Jag litar på min karl så jag går snällt ut å tänder min cigg.

*kablamm* “Iiihhhhhhhh det åskar viiiiiiisst” skriker jag å släkker ciggen å rusar in…
pojken svarar “men inte så mkt.. det e rätt långt bort”

*massa ljus… KABLAAAAAAAMM*
Mhmmmm eller nåt.. *inte nöjd var jag*

Det lugnade sig å vi åkte iväg till maxi för att panta backar å flaskor å handla på biltema å ica…
När vi nästan var hemma var satte det fart IGEN! massa regn

*aj ont på huvudet* JOOO regn GÖR ont! (Försökte jag förklara för oförstående pojkvännen)

Men men… det lugnade sig å vi skulle laga lite mat *klappa magen*

jag hade visst ryckt ur varenda kontakt i det här hemmet vid första ovädret idag så jag tror jag hade en rätt irriterad pojkvän som försökte förklara för mig att om man
“drar ur rätt sladd från BÖRJAN… behöver man inte dra ur ALLA kontakter i grenkontakten åxå…”

Oops va visst jobbigt att stoppa i dom igen.. men jag vill vara på den säkra sidan *uppväxt i hus...* å då GÖR man så.. eller jag å jag vet att farmor skulle gjort samma sak…
Jag ogillar åska (för den som nu inte märkt det) skarpt…
& det spelar ingen roll hur många gånger folk säger att det inte är farligt…
för jag vet folk som fått uppleva motsattsen.. å dessutom vet jag datorer som gått sönder FAST dom varit avstängda.. OCH man bor i lägenhet…

*upprörd*

Ok… gör som ni vill.. men JAG tänker inte riskera min pärla till dator för ett oväders skull..
*muhahaha jag har batteri på min*

Nu vekrar faran vara över för denna gång iaf

*vinkar*

Jahapp… insåg just att det är över ett halvår sedan jag ens uppdaterade här…

har loggat in ett otal gånger på den här tiden och tänkt skriva lite, men det tar lixom stopp…

Det här stället har varit som en ventil för mig, min egenterapi å inte ens den orkar man me :-p men men på’t igen eller nåt.

Mkt har hänt men samtidigt känns det som jag står på samma ställe å trampar ska inte klaga jag har det rätt bra men jag kommer ur min stress… börjar verkligen sakna att gå i terapi å få ventilera på RÄTT sätt… inte älta, inte analysera på egen hand jag grubblar förmkt men orkar inte börja om på ny kula med ny psykolog heller… för då ska det ältas i gamal skit igen känns som jag borde lämna allt gamalt bakom mig å bara se framåt… *rysa* framtiden… det ligger långt borta… jag tar fortfarande dag för dag.. ibland vecka för vecka jag har mina drömmar men e nog för seg för att förverkliga dom just nu.

2a terminen är slut på min utbildning iaf men vet fortfarande inte om jag klarade omtentan! av alla tentor “valde” jag att bli kuggad på sista tentan innan sommaren *SMART*

Något otippat har hänt iaf jag har jobbat som tim vikarie i ett mottagningskök som en kompis hjälpte mig att få *garvar* kan ni tänka er det… lilla Mysan i ett kök & servera mat *läskigt* men dom jag jobbat med har jag stormtrivts med och dom jag serverar har jag fastnat stenhårt för så det har varit roligt…. men att nämna Mysan & kök i samma meningen har alltid slutat i katastrof förrut hihihi jag har tillomed dekorerat 8 smörgåstårtor det ni…

Nääee nu ska jag nog se vad pojkvännen gör å sen e det nog natten för mig

*Vinkar*

Vet ni vilket skityrke jag valt?
Så känns det just nu…
Vet att jag inte igentligen menar det…
Men just nu vill jag bara hoppa av utbildningen, börja jobba med scenbygget igen eller sitta i någon bubbla långt från människor och långt från barn…

Missuppfatta mig inte.. jag älskar ungarna… vilken härlig barngrupp..

Men jag är helt enkelt inte tillräckligt stark för det här…
Jag är en sån som låter allt å alla komma innanför mitt skinn…
Bryr mig förmycket..
Å tar med mig jobbet hem… ibland känns det som man har hela barngruppen hemma för man tänker på dom hela tiden…
Tänker på min gamla barngrupp å oroar mig för allt å alla…

Sen har vi det här med sekritessen…
Den e för mig superviktig.. den är till för att skydda våra barn.
Visst jag är ingen ängel jag har nån gång lyckats försäga mig till en nära vän som ställde en fråga… Den här vännen jobbar åsså på ett ställe med stark sekritess så hon vet hur viktigt det är. men det kändes hemskt.. å då var det inget som igentligen kan skada någon.. jag råkade nämna ett namn…
Å inte i ett negativt syfte.. men ändå¨

Ibland kan jag känna att jag bara skulle vilja skrika ur mig…
Bara rabbla upp hur dagen har varit i detalj…
Å inte behöva bry mig om sekritess.
Men jag kan inte göra så.. får inte göra så.. vill inte släppa på sekritessen

Förrut om det var något väldigt jobbigt tog jag upp det med arbetskamraterna på mitt jobb… som redan är inblandade å det ska man ju göra åsså…
Eller ibland hos psykologen när det kändes tungt..

Har slutat gå i terapi så inte ens där kan man tala om lite utan att för den delen släppa helt på sekritessen…

Å nu har jag inte jobbet kvar… utan är bara lärarkandidat..
Å igentligen är det inte meningen att man ska ha för stor insyn då i verksamheten även om vissa saker är oundvikliga (men som sagt jag vet om sekritessen)

Men vad gör man nu när man kommer hem efter en tung dag, å inte hunnit prata med handledaren eller dom andra i personalen?
Jaaa… jag grubblar, gråter, å önskar att jag valt ett annat yrke…

Piss… så känns det…

Åh älskade ungar… om jag bara kunde sluta tänka på er ibland..
Inte för att jag inte tycker om er …
Inte för att jag inte bryr mig…
Utan för att jag går under!

måste försöka sova…
Kanske känns bättre imorgon…

Ja i morse när jag vaknade var det exakt en vecka sendan ja vaknade å nästan hade glömt att jag slutat röka….

Har inte orkat blogga så mkt…
Hur har det gått då?
Mja rent fysiskt att låta bli att röka har funkat… (inte ett bloss)
Men psykiskt…. har jag fantiserat om cigeretter 24/7 typ….

Sen verkar det som att alla runt en antingen redan HAR slutat röka, håller på å sluta röka… eller RÖKER!

Även här på AB  (min förra blogg på Aftonbladet)  märker man spår av att sluta röka hoppas inte alla råkar ut för samma pirat som jag har vid min sida… som gör ALLT för att få mig att trilla dit…

Har haft en sjujäkla avtändning (får jag kalla det så?). Lixom lite klimakterie syndrom.
Inte varit så arg å irriterad.. eller lite lätt irriterad.. men jag har varit mer låg, ledsen och mått illa….

Plåstren är min räddning… tuggemina har jag lagt åt sidan (Ett tag iaf).
Å jag har börjat med att inte sätta på mig plåstret med en gång jag vaknar utan försöka vänta in i det sista (Efter frukost typ)
Äter gör jag konstant…
Men NÄSTA vecka ska jag ta tag i den biten åsså INNAN jag klättrar i vikt alltför mkt…
Än så länge har det inte blivit så farligt *peppar peppar*
e nog värre när man slutar med plåstren om man inte lagt om mat å motionsvanor…

Försökte boka yoga åxå… fullt den här och nästa vecka… får prova på måndag igen.. jag MÅSTE få komma iväg å andas lite…
Kan ifs Yoga hemma har några dvds… MEN… jag måste nästan känna piskan för att röra mig… blir bara halvdant annars…

NÄ nu e det dags att ladda kaffebryggaren, slänga på sig ett plåster å invänta mitt kaffesällskap…

Examinations uppgiften blev inmailad, nu återstår det bara å se om jag blir godkännd.
Steg två i examinationen är oppositionen.. (stavad det så?)
Sitter och läser på en kurskamrats arbete som jag ska vara kommentator åt typ…

Men jag tänker tillåta mig sjäv en liten stunds vila… måla naglarna, dricka mitt kaffe någon annan stans än vid datorn.
Ringa en kompis och snacka bort en timme kanske? eller nej men en halvtimme kan jag unna mig…
Pojken slutar vid 4 tänkte förska va lite i ordning tills dess så jag får njuta av hans sällskap så mycket jag bara kan idag å pyssla om honnom lite. Det är han värd!
Han peppar mig alltid å klaga aldrig när jag sitter med pluggande.
Å känner han att vi får förlite tid klagar han inte på mig utan uppmuntrar mig att ta en liten paus om inte annat för min egen skull *Tykka mycket om min pojke*

Imorgon fyller han 30!
Så jag tänkte förbereda lite inför morgondagen, vad jag ska baka, & hur jag ska stressa runt imrogon när ha e på jobbet.. *ler*
Men har ingen träff på universitetet imorgon heller så det ska nog ordna sig….

Men jag har svårt att slappna av… har sovit ca 2 timmar.. å det var i morse, för inatt vände å vred jag på mig å funderade vad jag hade kunnat gjort annorlunda med uppgiften.. *suck*
Nånstans tror jag att jag e för hård mot mig själv, att jag sätter för stora krav, å det i sin tur gör att jag sparkar benen av mig själv varenda gång när jag tycker att jag inte håller måttet….
Jag gör ju iaf så gott jag kan.. å jag peppar mig själv att göra allt lite bättre för varje gång.. vad kan jag mer begära?
jag KAN inte vara bäst på allt.. speciellt inte när det gäller att plugga…
Så varför sätta ribban så högt.. jag som tillomed e höjdrädd….

 Mmm Tål att tänkas på…