Ångest

I väntans tider

28 november 2009

Jag har ett stort behov av att få veta saker…
att hela tiden få uppdaterad information.
Ibland  Oftast har jag så bråttom att jag har svårt att förstå att de som ska ge mig informationen inte ens har den själva…

Men det är verkligen inte roligt att sitta som på nålar & vänta på besked om man har jobb efter jul eller inte…

Jag blir så autistisk av sånt här!

& allt jag kan göra är att fortsätta jobba hårt & hålla tummarna
(vilket brukar kunna vara ganska svårt att göra samtidigt)… testa själva 😀

Nu ska jag iväg & jobba natten

Och så försöker vi igen…

19 november 2009

Helt ärligt,
Jag trodde aldrig jag skulle bli en sån där brud som lipar över att åren sprungit iväg och dessutom gett men för livet på kropp & själ…
Jag e bruden som aldrig skulle bli vuxen mer än att skaffa jobb & familj. Men alltid vara ung i sinnet…
Så vad gör jag?
Jo sitter här och våndas av gamla semesterbilder och tjurar för att jag är tjock… TJOCK!? ok inte än, men har lagt på mig en övervikt som tär på hälsan både psykiskt och fysiskt. Men det som känns värst är att jag faktiskt låter mig bli så ledsen…

Att jag pendlat i vikt snabbt och åt alla håll har jag gjort sedan tidiga tonåren ju, varför bry sig nu?
Jag anar att ens förflutna hinner ikapp en och har man en gång haft ätstörningar så sitter ju tankarna i fast man lär sig att hantera det. Det enda som känns bra är att jag faktiskt inser hur korkad jag är som ältar min vikt.

Men jag vill göra någonting åt det för så stor som jag är nu har jag aldrig varit. hur mycket jag än gått upp så har jag aldrig vägt så mycket som nu och då har jag ändå haft en del muskler. Med det var länge sen… att bära hem 3 liter mjölk är ett rent helvete idag haha

Så jahapp jag är väl den där bruden då, som jagar kilon till MC-säsongen (jag är ju inte så mkt för att jäsa i solen men skinnbrallorna måste ju passa!)
Men frågan är hur jag ska bära mig åt för att inte få tillbaka mitt gamla tänk, vill inte bli sjuk igen. Och att banta har jag bara gjort EN enda gång i hela mitt liv (jag räknar inte ätstörningar som vanlig bantning), och det e nog den gången som satt mig i sitsen jag sitter i nu tjock, tjock, tjock…
Hur tänker jag nu undrar ni?
Jo jag har alltid sagt till alla andra brudar som gnäller om sina söta handtag och sitt extra kilo precis som jag sagt till de precis lika fina brudar som har mer kropp att älska att man inte ska gå på de där dåliga bantningskurerna utan istället jobba hårt med träning och äta mindre och oftare skit i alla måsten och förbud.
Men nu sitter jag här själv, medlem på viktklubben och väger min jävla morgongröt …och jag vet ju vart det slutar… 10 kilo till över utgångspunkten när jag väl slutar orka väga den snablars gröten.. varför? joo jag är för lat för att ens orka hämta ett papper på jobbet och gå till mitt gym och få mitt gymkort. jag har någon slags pirat på min ena axel som säger att “Arr tjockis, det DÄR klarar du aldrig” & på min andra axel en pirat som säger “Arr sheer up girl… din sambo bryr sig inte om att du är tjock.. lägg på lite på tuttarna bara”

Men när jag slutat tycka synd om mig själv så kanske jag tar tag i det här, för det här var inte planen, tjock kan jag vara efter jag fått mina ev framtida barn… inte innan tack…
Planen var att tycka om mig själv och på så vis inte sätta mig i en sits där jag äter allt i min väg, jobbet hjälper inte direkt till även om man springer benen av sig så äter man lite för mycket godsaker.

Nä dags att sluta tjura och ta tag i det här… *suck* finns mycket att ta tag i här ja…

Lite yoga skulle jag må bra utav, det var länge sedan. Men bara tanken på att “86-åriga Agda” (vars ålder & namn jag egentligen inte kan) är vigare än någon annan där skrämmer mig lite…

By the way… jag försöker sluta röka igen.. undrar om det e därför jag mår så här… sluta och sluta jag håller mig till 1 cigg/dag det e ETT steg i rätt riktning…
Men man blir ju inte smalare för det höhö

Nä, GLÖM!

9 november 2009

Finns inte en chans att jag går med på att bli sjuk nu!
Inte en sportsmössa, låt mig VA! *hostar* vem tusan har råd att vara hemma sjuk nu jag har precis blivit frisk…
*fäktar med armarna*
vik hädan…
*letar efter ett bättre immunförsvar*

Hoppas inte jag åxå blir med svininfluensan, den har ju sjukat ner 2 som jag vet om iaf… men Nope jag tänker INTE bli sjuk så det så.

Just idag är jag stark…

5 oktober 2009

Idag när jag cyklade hem från jobbet slog det mig.

Även om sista tiden ja hela året har varit tungt på många sätt och jag varit stressad och haft mycket ångest,
så har faktiskt lyckats hålla min panik ångest och och de värsta känslorna i schack.
Jag kämpar ifs väldigt hårt för att hålla mig uppe och det tar på krafterna, men det slog mig att även om jag ibland kämpar tills jag stupar så har inte panik ångesten eller min destruktiva sida tagit över speciellt mycket.
Om man bara ser tillbaka 2 år så hade jag inte kunnat haft ett sånt här år utan att allt hade raserats än en gång.

Nu har jag funderat någon timme eftersom jag vet att jag förr brukade lura mig själv, jag brukade försöka skydda mig själv genom att få mig själv att tro att allt var mer ok än var det egentligen var enbart för att inte ta tag i saker och ting.
Efter min fundering så har jag kommit fram till att allt inte är helt ok men det GÖR faktiskt inte så mycket och jag kämpar på och tar i tu med saker allt eftersom det kommer (inte allt men försöker iaf).

Jag klarar det mesta idag, jag går till affären och handlar känns fortfarande skit jobbigt varje gång efter alla dessa år men jag gör det utan att rusa ut. Jag följer med på sociala samman komster vare sig jag vill eller inte :-p dessutom säger jag när ångesten kommer och rider ut stormen så att säga och någonstans på vägen det sista året så har attackerna kommit mer och mer sällan. har alltid den där “molande” känslan inom mig men jag har lärt mig att leva med den och lärt mig att säga “fuck you” till den känslan. Men den finns där.

Men jag är på väg att vinna jag är så nära målet som jag aldrig har varit och det trots att jag är helt slutkörd.

Snacka om lycka! Jag hoppas bara det kommer en dag när jag inte ens märker utav min ångest & min panik ångest.

Men just nu är jag nöjd över att det bara är lite allmänt tungt och det gör ingenting för att bara veta att jag KAN… att jag klarar utav att bemästra monstret som flyttade in i mig för så många år sedan gör att jag orkar fortsätta det ger mig ny energi!

Love you!

Kenta – Just idag är jag stark

Som jag har slitit!

7 april 2009

Börjar med att be om ursäkt för det fruktansvärt hemska utseendet på bloggen!

Min sida har legat nere typ en vecka, och innan dess var det kanske 2 veckor till som jag inte kunnat logga in via datorn. jag har fått använda ShoZu för att ens kunna skriva inlägg, men Sedan ungefär en vecka har allt legat nere..

Varför undrar ni?

JO kära medborgare, jag har in i det sista undvikit att ens titta på “Var god upgradera till WordPress 2.7.1 bla, bla, bla” egentligen har jag mest struntat i det för att jag inte orkat ta mig för att hitta en bra och gratis FTP-client.

Sen var det någon (nämner inga namn) som tipsade mig om 2 olika ftp clienter som skulle vara bra och gratis. Med den första gjorde jag en backup på hela min domän (jag är inte helt korkad jag kan ju det här…) Men när jag skulle upgradera och ladda över de nya filerna så bråkade då denna ftp pryl så det vart något strul. allt försvan från nätet. Jag laddade då upp den gamla uppbackade sidan igen och allt syndes på bloggen men kunde ej logga in.

Gruvade mig ett tag men bestämde mig för att prova den andra ftp prylen jag blev tipsad om. Fungerade som en klocka. men mindes då inte vart jag var i processen, gjorde en ny backup och började om från början med upgraderingen.

Fungerade det!? NEJ. nu har jag suttit för många timmar med detta idag och för några timmar sedan insåg jag att min sida saknar något viktigt nämligen index.html!!! *svordomar* sökte igenom hela min dator. Filen fanns inte att finna någonstans! jag har lyckats backupa allt men någonstans i cyberrymden försvan den viktigaste filen…

Gråt och mera svordomar. Jag fick panik. är ju några år av bloggande som bara plötsligt inte ville finnas (eller det är ju inte sant, allt annat fanns ju kvar, men ville inte funka) I min känsla av panik vände ja gmig till min webhotellet och ber på mina bara knän att de skulle göra allt ogort eller nåt. men fick till svar att det var bara tyvärr att börja om från början.

Riktigt så illa vart det inte för när jag väl började lugna mig och tänka klart så insåg jag att det hela handlar om databaser och annat “strunt” jag kan då rakt inget om just databaser men fick god hjälp av ett forum som i ett trollslag fungerade en nyinstallation, men titta så här ser ut! har lite jobb framför mig men lilla jag är så tacksam att inte allt är borta, Det hade ju kunnat vara värre!

& Jag har ju dessutom påsklov från mitt jobb just nu så jag har “all tid i världen” eller nääeee det är ju det jag inte har men vad gör man inte för sin älskade blogg

Lev väl!

Nästa sida »