Många tankar

18 november 2006

Vet ni vilket skityrke jag valt?
Så känns det just nu…
Vet att jag inte igentligen menar det…
Men just nu vill jag bara hoppa av utbildningen, börja jobba med scenbygget igen eller sitta i någon bubbla långt från människor och långt från barn…

Missuppfatta mig inte.. jag älskar ungarna… vilken härlig barngrupp..

Men jag är helt enkelt inte tillräckligt stark för det här…
Jag är en sån som låter allt å alla komma innanför mitt skinn…
Bryr mig förmycket..
Å tar med mig jobbet hem… ibland känns det som man har hela barngruppen hemma för man tänker på dom hela tiden…
Tänker på min gamla barngrupp å oroar mig för allt å alla…

Sen har vi det här med sekritessen…
Den e för mig superviktig.. den är till för att skydda våra barn.
Visst jag är ingen ängel jag har nån gång lyckats försäga mig till en nära vän som ställde en fråga… Den här vännen jobbar åsså på ett ställe med stark sekritess så hon vet hur viktigt det är. men det kändes hemskt.. å då var det inget som igentligen kan skada någon.. jag råkade nämna ett namn…
Å inte i ett negativt syfte.. men ändå¨

Ibland kan jag känna att jag bara skulle vilja skrika ur mig…
Bara rabbla upp hur dagen har varit i detalj…
Å inte behöva bry mig om sekritess.
Men jag kan inte göra så.. får inte göra så.. vill inte släppa på sekritessen

Förrut om det var något väldigt jobbigt tog jag upp det med arbetskamraterna på mitt jobb… som redan är inblandade å det ska man ju göra åsså…
Eller ibland hos psykologen när det kändes tungt..

Har slutat gå i terapi så inte ens där kan man tala om lite utan att för den delen släppa helt på sekritessen…

Å nu har jag inte jobbet kvar… utan är bara lärarkandidat..
Å igentligen är det inte meningen att man ska ha för stor insyn då i verksamheten även om vissa saker är oundvikliga (men som sagt jag vet om sekritessen)

Men vad gör man nu när man kommer hem efter en tung dag, å inte hunnit prata med handledaren eller dom andra i personalen?
Jaaa… jag grubblar, gråter, å önskar att jag valt ett annat yrke…

Piss… så känns det…

Åh älskade ungar… om jag bara kunde sluta tänka på er ibland..
Inte för att jag inte tycker om er …
Inte för att jag inte bryr mig…
Utan för att jag går under!

måste försöka sova…
Kanske känns bättre imorgon…

Ångest, Jobb, Klagomuren, Svammel, Upprörd bloglovin

Inga kommentarer to “Många tankar”

Vad tycker du?

(måste anges)

(måste anges)