Monthly Archives: maj 2006

Fender, min snart 2:åriga Hankatt…

Han kastrerades ju i onsdags…

Han var väldigt tapper och skulle promt ligga på sina vanliga ställen när han vaknade (Uppe på bokhyllan, Över databordet, på diskbänken och i fönstret)

Och jag som trodde han skulle ligga och sova och ta det lugnt nån dag *pytt*

Igår Fredag var han igång och slogs med min gamla honkatt Tulsa igen *ler*

Han som vanligt genom lek.. och hon blir som vanligt vansinnig och jättesur. fast hon daskade till honnom några gånger i baken så han skrek stackarn.. jaja någon gång måste han lära sig att inte bråka med surkärringar!

Nu ligger dom i soffan och ser småsöta ut…

Det brukar funka om han somnar först så hon kommer sen. då är han för trött för att leka och hon får tvätta han lite *ler*

Vi får väl se om dom blir goda vänner igen som dom var innan han blev en kaxig karl jag tror det iaf Trots att han kan va lite jobbig som pojkar kan va så tycker hon ju mycket om han när han sover, och hon var väldigt go och orolig när han var nersövd…

Nu hoppas jag verkligen att det är sista lördagen den här terminen jag sitter och sliter med skolarbeten och inlämningsuppgifter!

Känns som att man aldrig blir klar.. eller rättare sagt jag blir nog aldrig nöjd.

Känns som jag har lite press på mig senast på måndag måste jag ha lämnat in om jag ska få betyget i tid! Men det är inte värsta pressen, om jag skriver den här inlämningsuppgiften + fördjupningsarbetet på VG/MVG nivå får jag MVG på hela kursen… och det e klart jag vill ha… har aldrig förrut ens varit i närheten av ett MVG juhe.

Så nu sitter jag och skriver om allting hela tiden för jag inte tycker att det duger… *dumma överjag*

Dessutom blir man lagom neurotisk av att läsa psykologi *ler* och jag som är hypokondrisk när det gäller fysiska åkommor… kan ju bara nämna hur det blir när man läser om psykiska åkommor *ojojoj*

Fast man samtidigt VET att alla dom här beteenderna är normala under små doser… så man känner ju igen sig i allt… grensen mellan sjuk och frisk är många gånger hårfin… vad e det då som säger att jag inte är riktigt illa ute!?

En ledtråd KAN va att jag ens funderar på det… vore jag så himla sjuk skulle jag nog inte veta om det själv…

Dessutom går man redan i terapi och har flera gången fått veta att jag varken är tvångneurotisk, schizofren, eller har några allvarliga perceptionsstörningar… En smula neurotisk jo visst.. men vem blir inte det, när man lär sig att leva med ett överjag som är mer dominant än vad någon annan är emot en?

Man stressar sönder sig själv och till vilken nytta?

Det är inte min lärare, chef eller pojkvän som kräver allt det här av mig…

Det är jag själv, minsta lilla tecken på att något går en smula sämre än vad jag redan har bestämt får jag panik och blir helt nedslagen och får dåligt samvete. Men vad hjälper det? som om jag skulle prestera bättre då….

Nej dags att ta en kopp kaffe, stressa ner några kilo och sänka ribban så kankse man får det där MVG:et iaf.

& snart är det semester från jobbet också *Välbehövligt*

Även om man har världens mest underbara jobb på alla sätt och vis behöver också den här “fröken” lite vila och lugn och ro *ler*.

*Kaffe och Cigg Paus*

Idag kl 12.45 skulle min minsta kisse Fender till “fabror doktorn”.

Efter ha gjort livet surt för min gammel-katt Tulsa de sista månaderna och med tanke på att inte var kastrerad skulle jag ta mig i kragen och kastrera min lilla prins.

Men jag har så svårt att få arslet ur. Men så fick min prinsessa Tulsa nog av hans “trakaserier” i helgen så hon gav han en rejäl omgång. kom hem i fredags efter jobbet och hittade hela hallen full av Tulsa päls! jag blev jätteorolig att jag inte längre hade nån Tulsa kvar, men hon hade inte en skråma, *pustade ut* plockade upp Fender-Bender för att se hur han såg ut *ajaj* fick plåcka klor från hans haka och hals sen fick jag syn på ena ögat! fick panik å började ringa runt till allehanda veterinärer som så klart hade stängt, fick tag på Jourhavande och lyckades mellan tårarna berätta vad som verkade ha hänt…

Tittade lite närmare på ögat och såg att själva ögat verkade ha klarat sig men att tja vad ska man säga.. “fästet” mot innersidan eller mot tårkanalen hade fått sig en reva men som sagt ögat verkade ok…

Jourhavande tyckte att det inte verkade så farligt? och menade på att jag skulle hålla det under uppsikt & blev det värre skulle jag komma in annars skulle det nog läka fint ändå.

Men nervös mor som man är ringde jag på måndag igen till min veterinär här hemma och förklarade läget och undrade om han kunde ta en titt och passa på & kastrera min lille prins.

Fick tid idag, tyvärr missade jag min sista Naturkunskaps lektion men vad gör man inte för sin bäbis.

Ingen skuts hade jag heller då pojken jobbar i Norge och jag har inge körkort *flin* så det var bara & traska iväg till fots, stackarn, det blåste så in i norden, men han var tapper.

Fort gick det hos veterinären åsså, max en 15 minuter! annat det när man skulle operera stor tjejjan för några år sedan fast det e väl enklare för hankatter eller hur man ska uttrycka sig.

Han var ju skapligt tung & bära på så jag tänkte ta bussen hem, ena busslinjen gick typ var 3:e timma (Svordommar) andra bussen hade jag precis missat så jag fick sitta en stund, men prinsen han sov så sött.

Hade varit lite nervös med tanke på vädret de sista dagarna men det var varmt även om det blåste och det regnade iaf inte.

Kom hem å Läraren ringde *pustar ut* jag klarade kursen iaf & provet hade gått bra *dansar runt*

Nu ska jag sätta mig med resten av skolarbetena så de blir klara någon gång

*nikkar*

Ha det!